Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1849, sida 1

GLIA1L7 A2e —?— ME MIR höga karpatiska bergskedjan från Ungern. På hela linien finnas blott tvenne för en armkorps tillgängliga vägar till Ungern, af bvilka vägen från Ducka till Eperies och Kaschau i Hernadsdalen är den vigtigaste. Sedan general Schlicks korps, som genom detta pass inträngde i Ungern, blef tillintetgjord, hafva Ungrarne besatt det med den följd, att generalerna Hammerstein och Vogel, som med 12— 15000 man ville ila den hotade österrikiska hären till hjelp, icke sågo någon möjlighet att öfverskrida gränsen. Utom de reguliera ungerska trupper, som här operera, har hela landstormen rest sig såsom en man i de närbelägna Beregher-Sempliner-och Sacoscher-komitaten. Dessutom hafva bildat sig polsk-magyariska guerillakorpser, af hvilka den mest betydande stod vid Bartfeld, anförd af Bangya, f. d. redaktör af en tidning i Pesth. Betänker man dertill, att konungariket Galizien är nästan utblottadt på österrikiska trupper, att det på alla punkter hotas af polsk-magyariska friskaror och revolutionen redan är förberedd och iordningstäld derstädes, så är det mer än sannolikt, att ryska invasionen derstädes till en början skall inskränka sig till besättande af Lemberg och qväfvande af hvarje upprorsförsök. Men rycka Ryssarne fram till ungerska gränsen, så hafva de att befara, det hela Polen reser sig i deras rygg, ty bonde och adelsman, Ruthener och Masurer förgäta sin siendtlighet, när det gäller att bekämpa den gemensamma arffienden, Ryssen. Alltså har österrikiska kabinettet icke så mycket att hoppas och den botade europeiska friheten icke så mycket att frukta af ryska invasionen. Från Krakau föra tvenne stråtvägar till den yttersta nordvestliga spetsen af Ungern, passet vid Jablunka: den vestliga, den naturligaste och kortaste vägen från Krakau till Wadowice, Biala, Bielitz och Teschen, för en arme ungefär 2 a 3 goda dagsmarscher. Den andra vägen från Krakau till Österrikiska Schlesien, hvilken nu nästan allmänt begagnas af resande, är jernvägsförbindelsen förmedelst Oberschlesiska och Ferdinand-nordbanan. Den för från Krakau öfver Myslowicz, Gleiwitz, Kosel, Ratibor, således genom hela preussiska Oberscblesien till Oderberg och Märisch-Ostrau, och derifrån emot öster till Teschen å ena sidan, och emot söder förmedelst jernvägen till Wien å andra sidan. Trots den långa omvägen kan man på denna linie hinna från Krakau till Teschen på 103 timme. Ryska härförarne synas vilja begagna begge vägarne, emedan på den ena, Bicitz och Teschen, visat sig ryska inqvarteringskommissarier, och på den andra begärts och (såsom det påstås), beviljats tillstånd till en rysk trupp-transport öfver preussiska gebitet. Ryska armåekorpsen bar den 1:ste Maj koncentrerat sig i Michalowice; Rudiger är utnämnd till general en chef och hans generalstab är redan bildad. Herrar Crusenstern, Sophianos och de Firhs hafva blifvit ställda vid Ridigers sida, för att bilda ett diplomatiskt fältkansli, medan den bekante general Berg i Olmiitz leder den ryska invasions-angelägenheten. Den vid Michalovice koncentrerade styrka består enligt noggranna uppgifter af 22000 man infanteri, 6000 man kavalleri och 35 kanoner. Antages, att hela denna korps utan evärigheter, utan att de tyska jernvägsskenorna resa sig af indignation öfver den skymsliga tjenst, de nödgas lemna, och utan att de tyska lokomotivpannorna spricka af harm; utan att polska befolkningen i Krakauergebitet i och omkring Biala reser sig; antages, såsom sagdt, att hela denna styrka kommer fram till österrikisk-ungerska gränsen, så äro dock de faror, hvarmed den hotar de segerrika Ungrarne, ingalunda af någon betydenhet. En del af denna korps, heter det, skall från Teschen genom Jablunkas pass framtränga i de slovakiska komitaten i nordliga Ungern, förena sig med de der stående österrikiska truppfördelningar och med den slovakiska landtstormen hota Ungrarnas högra flygel. Planen låter ganska bra,