trupper i de nordliga komitaten; de få bataljonet hvilka stodo i Sillein, Czacza och S:t Martin hafva, af fruktan att blifva afskurne, i störst hast aftågat i sydlig riktning, förenat sig me Wohlgemuths korps och gemensamt med denn af Görgey blifvit slagne vid Neuhäusel och tillbakakastade på Pressburg; deremot har en uns gersk korps, 15,000 man stark, bestående a Czikosser (beridna herdar), Kavusser och Lovasser, och i besittning af talrikt artilleri, besatt dc öfre nejderne; 2) existerar i dessa slovakiska komitater alls icke någon slovakisk landstorm mera 3) är det en fullkomligt ogrundad förhoppning. att Slovakerne skulle vid Ryssarnes ankomst resa sig emot Magyarerne; de hafva tvertom, genom österrikarnes förvända åtgärder och den oktroye-rade författningen af den 4 Mars förlorat alla sympathier för Österrike och alla antipathier emot Magyarerne, och, enligt en oss från en af de förnämsta slovakiska patrioterna tillhandakommen skrifvelse, är att vid första anblicken af en Ryss förvänta en resning i massa emot Olmitzerkabinettet; 4) är vägen, som förer till dessa komitater och som för endast några dagar sedan var i Österrikarnes händer, nu till största delen redan i Magyarernes besittning, enär de besatt dess utgångspunkt Czacza. Denna väg, det så ofta nämnda Jablunkapasset, sträcker sig nemligen från byen Jablunka i norr i en längd af 23 tyska mil vid stränderna af små bergsbäckar, än genom trånga, än genom något vidare deflläer ända till Czacza, hvarest den utmynnar i Waagdalen. Den är mot Jablunka till försvarad genom en skans vid dess mynning, och chausscen går ända till ungerska gränsen; derifrån ända till Czacza, på hela sträckan således, som nu befinner sig i Ungrarnes händer, har man ingen chausse mera, och vägen är så beskaffad, att den lätt kan barrikaderas och göras ofarbar genom förhuggningar och upprifna broar, hvadan en 5000 man ganska väl äro i stånd att hindra 20 å 30,000 mans framträngande. En annan bergsväg, som löper från Biala öfver Seipusch, längs Sola till Csacza och derifrån, följande Kiszucza, till Sillein i Waagdalen, är vida svårare att passera. Man finner således, att ett infall i Ungern, från detta håll, icke endast skall stöta på oerhörda svårigheter, utan vid en behörig besättning af bergstrakterna, är nästan totalt omöjligt. Icke destomindre vänta vi der innan kort en svit af smådrabbningar, ty stora slaktningar kunna icke lefvereras i dessa trakter; men det kunde mycket lätt inträffa, att ungrarne redan passerat Jablunka-passet och, i stället för att vara hotade, sjelfva hota österrikiska Schlesien, en provins rikare på revolutionärt tändstoff, än någon annan i österrikiska monarkien. Men österrikiska och ryska härförarne sakna säkerligen icke kännedom om de af oss angifna omständigheter, och de torde efter den förändring. ungrarnes segrar vid Acz, Nenhänscl, Raab j och Kis-Ber åstadkommit i de strategiska ställj ningarne och förhållandena, äfven hafva ändrat sina planer för invasionen och ryska hjelpen mycket mindre komma att användas offensift till ett infall i Ungern, än defensift till Wiens och Olmutz skydd, hvadan hela ryska armekorpsen väl skall söka att på Ferdinand-nordbanan nå Marchdalen. Men här stryker jernvägen vid Göding och Hradisch tätt förbi ungerska grinsen, och dessa begge punkter äro redan sedan några lagar till den grad hotade, att enligt österrikiska Q berättelser de kejserliga kassorna flyttats från Hradisch tils Olmiitz och magyarernes vakteldar redan ses lysa öfverallt på de närgränsande Karpathernas bergsspetsar. Lyckas det ungrarne att här sätta sig i beI sittning af blott en enda punkt på jernvägen, eller förstöra densamma, så är det sedan omöjligt för ryssarne att hjelpa Wien; men lyckas det ungrarne att besätta den vigtiga centralpunkten Prerau, så komme den ryska hjelpen äfven för sent för Olmiitz. Öfverhufvud hoppas vi, och hafva äfven grunlade orsaker dertill, att det fatala cest trop tard ifven skall träffa ryska invasionen, och att Wien I edan skall vara besatt af ungrarne, när ryssarne fverskrida österrikiska gränsen. — — — — — — — — O6 —