Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1849, sida 1

2 Bl: 111— Fyra Ord. Föredrag, hållet i Götheborgs Bildningseirkel den 29:de Apr. 1849 af mag:r C. M. Ekbohrn. Man har författat hela böcker om ingenting, för ingenting och till ingenting; hvarföre skulle man icke då kunna skrifva något om fyra ord, synnerligast om dessa råka att innehålla vida ÅmeI ra, än hvad vår filosofi kan drömma om,, såsom Shakespeare på ett ställe låter Hamlet yttra? För något annat, än en svag pennritning, en droppa ö ether ur tankens omätliga rymd, ett ytterst vågadt försök att på det ändligas måttstock mäta det oändliga, får man imellertid icke taga mina här nedan framställda betraktelser. Ett enda af de ifrågavarande orden vore nog, att i verldsåldrar sysselsätta alla jordens tänkare, och dock skulle dessa, sedan alla spekulationens och snillets tillgångar blifvit uttömde, finna, att de, med alla sina själsansträngningar, alla sina vakor, alla sina komtemplationer, hunnit föga längre, än då, när de först fattade det beslut att söka genomtränga och analysera dess inre visende. Eller hvilken dödlig tror sig väl i stånd att fullkomligt redogöra för och bestämma allt det, som innefattas i de fyra orden: Gud, Fädernesland, Folk och öfverhet? Och dock — hvilket vidsträckt fält för tanken öppna de ej! Ensamt det förstnämnda af dessa ord inbegriper, så att säga, hela universum, och i de andra trenne ligga begreppen om allt, hvad menniskan här på jorden har kärast, dyrbarast och mest vördnadsvärdt förvarade. Tiden medgifver ej, att i dag sysselsätta mig med. mer än tvenne af dessa ord, nemligen Gud och Fäderneslandet. I kretsen af en Bildningscirkel hoppas jag att de finna genklang. Låtom oss fördenskull se hvad några spridda, löst hänkastade konturer af de härliga bilderna kunna komma att omfatta och innesluta! EH. Gud. i Hvilken oändlig mångfald af egenskaper, förmögenheter och makt innefattar ej detta af blott trenne bokstäfver bestående ord! Hvilka höga begrepp om allsvåldighet, kärleksrikhet, rättvisa och fullkomlighet sammansmälta ej med detsamma! Och dock kan den svage dödlige icke uppfatta ens en matt skymt af dess rätta, öfver alla själens djerfvaste tankar upphöjda väsende. Det var förlätligt af de Gamle, att de, när de icke funno nagon passande särskild form, under hvilken de kunde föreställa sig det Högsta Väsendet, tänkte sig det såsom genomströmmande, immanerande i allt skapadt, från solstrålen ned till den underjordiska elden, från kondoren ned till myggan, från menniskan ned till den yttersta okända länken i skapelsekedjan. Härigenom undveko de åtminstone ett krasst försinnligande af detsamma, äfven om deras åsigter sedermera missförstodos, eller föranledde till dyrkande af Gud i materien, till pantheism och materialism. Stoikern Zenons lära om den eldsjäl, som genomströmmade, pånyttfödde och styrde verlds-altet, och af hvilken menniskosjälen utgjorde en beståndsdel, var en af de skönaste, som den gamla filosofien har att uppvisa, oaktadt den lika litet bör tagas efter bokstafven, som andra folkslags sinnliga och egenkära föreställning om Gud såsom ett med de högsta och ädlaste egenskaper utrustadt väsende i menniskogestalt. I min enskilta tanka gör dock den form, under hvilken man föreställer sig Gud, föga eller intet till saken, när man blott, så vidt i mensklig förmåga står, söker att göra sig ett rätt begrepp om honom och derefter inrättar sin vandel och sitt lefverne. — Gud är urbilden af all fullkomlighet, och menniskan bör söka likna