Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1849, sida 1

trotsa. A E m— ——.::azAN— --— benmäle till ÄftonpostenAftonposten hade, fredagen d. 20:nde April, en artikel med rubrik Representations-frågan och Landsortspressen, hvilken efter 7 dagars sorger och bedröfvelser fortsattes fredagen den 27:nde i samma månad, och då befanns så att säga uteslutande angå vår tidning och de deri förekommande utredningarne af Aftonpostens bekanta härklyfverier, vid det utlofvade svaret på Hvar står reformfrågan? Aftonposten vill insinuera, att artikeln icke utgår ifrån samma författare, som först gjorde denna fråga; men denna fint kan anses misslyckad. Olyckligtvis kom genast ett snöfall, och man spårade dervid snart upp, att de der gamla kurir-stöflorne hade varit åter i gång. Det är oss från hufvudstaden berättadt, att begge artikeli följderna flutit ur samma källa, och det synes dessutom af såväl innehållet, som manretHvad det förra angår, så är det alldeles samma ordsvammel. Aftonposten vill ännu icke upphöra att vid sina betraktelser förblanda kända I förhållanden och fakta med rent inbillade, och tror sig genom litet dialektik och sophismer kunna dölja allt det origtiga och falska i sina framställningar. Så börjas med att bortblanda våra ord om att det nya förslaget, såsom i sin grund hvilande på ett byråkratiskt och ett plutokratiskt klass-interesse, skulle komma att ännu mer sammanhålla dessa, redan i vår ståndsförfattning befintliga, men der mera söndrade interessen, till den betydelse, att pluraliteten af nuvarande adeln och presteståndet skulle understödja sjelfva förslagets antagande — en sak, som vi aldrig tagit för gifven, ehuru vi ganska väl inse, att en väldig massa deribland kommer att understödja regeringen, om den vill genomdrifva förslaget. Vidare låtsar Aftonposten sig icke förstå, då vi talat om två kamrar med veto mot hvarandra, ait med ordet initiativ förstås icke Konungamaktens propositionsrätt allena, utan äfven kamrarnes motionsrätt, och t. ex. den första kammarens i förslaget antagna rätt, att först behandla alla grundlagsoch lagfrågor. Vidare förvänder författaren i Aftonposten våra ord, ang. regeringens pligt att göra sitt förslag allmännare kändt, sina motiver till de många invecklade formerna m. m. offentliga, och begagnar tillfället för att med en öfvermodig sufsisance drifva gäck med folkets egentliga kärna, genom ifrågasättande, att den hvarken kunde sjelf läsa eller uttyda något i dylika frågor ). Ändteligen är han till en grad oförskämd i sina förvridningar, att han citerar det stycke, der vi sagt, att folket icke förvillas af Aftonpostens försäkringar om, att förslaget icke är konservativt, aristokratiskt, hierarkiskt, byråkratiskt, klassbildadt, då man ser, huru två kamrar, med veto mot hvarandra, till sin pluralitet tillsättas af nuvarande adelsoch preste-stånden, förstärkta med alla ofrälse-embetsmän, alla innehafvare af frälseoch säteri-friheter, alla genom vårt ännu alltför mycket privilegierade handelsoch närings-väsende emot full medborgerlig frihet ogena folkklasser, samt alla städernas, nu nära nog af inga kontroller eller af menigheternas förtroende beroende embetsoch tjenstemän; för att sedan deraf göra det bruk, att söka inbilla Aftonpostens lisare, det vi dermed velat beskylla alla adelsmän och prester, alla ofrälse embetsmän och innehafvare af frälseoch säteri-jord, alla egare af sabriker och alla städernas embetsoch tjenstemän att vara aristokratiska eller hierarkiska; hvarefter han gör sig gudsnådlig och erkänner, hvad vi aldrig bestridt, att mången af dessa folkklasser varit och är frisinnad, patriotisk och vältänkande. x) Vi medgifva visserligen, att det ej är lätt att fatta det Kongl. förslaget hvarken under eller efter dess läsning; men olycka är, att detta är så allmänt erkändt, att Aftonpostens redaktörer säkert få fara omkring och sjelfva hålla föreläsningar, om valförrättare, häradsskrifvare, m. fl, skola kunna tillämpa det. I I i