— 7 -7 )Å :? (171:4 MAR 11 VMA genom pwltet uaderwert Maurice tunnat tomma från Clichyv. pPon mötte honom med den mest öppna och uprrittiga blid i werlden: — AN min herre. Hoad jag år lydlig att återse er! Det war ide utan, att jag war något orchg; ty, om jag stall föga sanningen, fid jag ej weta något af alla de ber watt. och polisbetjerterna, fom mädrade efter er. — Ad, min Gud! madame! fade Maurice leende, sedan bar med tölo beljat. Jag wifte att awinnerna göra min af att tunna låj med mannerna; men en SimÅ remanns ej alltid ar en Deli Madame Fargiel bet fig i lå förftått meningen. Hon wånde fig till Deat. ir. — År det någon taprlörning i dag i Gtantillp? — Nej, madame? sade Veatrir. Men på slottet Marry sinnes det i dag en maa, fem ligger på setsärgen; och denne man det är ec och min far. Jag tommer för att bedja för honom. Grefwinnan försökte att wisa ett imåileende. — Yet ni, madame, att detta sätt att tala förmånar mig, när det kommer ur mademoiselle Veatri mun: hon, som har privilegium på att till en få högljudd glädje stämma åskådarne på den kom iska seenen. Beatrir lyftade fitt bufwud med wärdighet: — Madame! rå den kemiska seenen uppträda ww litet pwar, och hwar på sitt sätt. PI er theater finnes wäl bättre sällskap, twarpå man ej får twifla; men, en annan tournure! jag ber er. Det komiska är ide mer det rätta elementet i eder roll. Wet ni då ej redan, pwarföre jag tommer hit? — Zag måsettillsta, att jag ända Hittills ej kunnat taga för allmar ...... — Öwad mill det betyda? Madame! jag är ej bär hwarken för att raljera eller betlaga mig. Lat wara att edert sått att emottaga mig ej warit serdeles artigt, är det mig likwäl alltid omöjligt att anse er för annat än en sysier, ty jag bar jwårt att lemna den förhoppning, att ni en gång slutar med att erkänna mig för b:wad jag weeteligen är, eller eder fvstet. Mauriee promenerade ett finde derifrån, för att gifwa de twenne unga qmwinnorna tillfälle att mera fritt förtlara fig. Deatrir bad Gref a innan föra benne till M. te Parjondral. Men fåfängt anwände bon bela sitt bjettas wältalighet; madame Fargiel swarade henne kallt, att hon ej tillåt någon, hwem det än war, att störa fin faders fifta timmar. — Når ni nu wet mitt belämda beflut; tillade hon med otålighet; bwad fan då widare wara er änkan! — Ingenting, iwarade Deattir med ett obestrifligt leende. Jag will blott säga er, att jag dragit es bit afudee, på det att min syster Marguerite stulle få tid och tillfälle att komma ända fram till min far. Madame Fargiel jpratt till, alldeles jom en fårad hmd. — Cr jyfter Marguerite! Gingen till fettet 2 — Ja, år det dä nlgonting få bespanerligt, att en dotter går att trä när ni anländt bit, war hon redan i slette-allcen. — Uwilta nedriga iatriger! uttopade madame Falgiel, når bon i detsamma ffondamt aflägenade fig ät allcen till. Maurice wite likwäl ide, att hon skulle äterwända så snart och afbivta Marguerite; bwarföre ban gia rakt fram till beane. — Madame; fade han med wattighet; ni bör ej gå ensam tilbbaka till stettet. Tillat mig att bjuda er min arm. Madame Fargiel taftade en blit på Maurice, för att utforsku, om han bade mrening med hwad ban fade. — Zag förnar er ide; min hecre; jade bon, med en spottsk ton. Maurice, fom framför allt wille, att Marguerite skulle få tillbörlig tid att tala wid fin far, war enträgen. inder det att Maurice fortfor att bedja och madame Fargiel att wägra, gid Teatrir framåt fiottet på fidan om allsen. Grefwinnan fann, att hon ej bade mer än ett parti att taga, det will säaa, att låta sakerna gå fin gilla gång, och ante falla fig åt Midelien, 1em eljesi dittills ej warit benne obewågen. Hon räknade octså mydet på fin jare tärlet, och fin bämndiastinkt. Don fattade derför Grefwe d Orbefac arm. Han fölte nu utwedla al fn wältali Han började med att skryta öfwer slottet Marvys wactta belägenbet och omgifnin3 a. — Ffarna med en blic, likajom skulle ban alls ide ja fin far? gar, de setelgamla mofbewärta träden i parten, de fit.ita dammerna, de wadra wattenkonnerna m. m. STan gaf litmwäl ej rätt aft på de skönheter, ban loftalade: oc) madame Fargiel å fin sida bade ej rätt uppmartsamt öra. Yan wisie ej hwad ban talade, ben ej bwad hon hörde. Teatrir gid utan uppebäll framåt. Maurice bade sagt beane, att ban ännu en gång wille försöta att föra hennes ivfier på bättre tanlar. När madame Fargiel såg fig ensam med g:efwe NOrbefac, föreslog bon honom att åter gå genom parten. pan nidade till teden af bifall. När de då åter woro i parten, blef Maurice wa rse en wattendam. — Ekulle det roa er att göra en tur der? frågade ban grefwinnan. Len låt bonom föra fig till dammen. — pwolken nätt båt! jade Maurice, betraktande en wid firanden liggande julle. När ban sagt detta, bade ban dragit med fig madame Fargiel, som till harm för fig jjeli ej tunde neta fig nöjet att befinna fig i sällstap med honom. — Det år en genwåg; fade han jmåleende, för att betaga benne all Fetäntliabet. Lan bade fattat årorna. Netan waggade den lilla båten på dammens yta. Oan förmodade, att Marguerite då skulle wara som bäst jysselsatt med att på ett ridderligt sätt förswara fina och fin fyfters rättigheter och gjorde fig derföre ej myetet brudtom. arame! slottet Marvy är wertligen ett ibland de aldra mest pittoreska! nian icser siundom långa wagar, för att beundra naturen, der den wijar fina wilda, rysliga, men doct derrliga utsigter; i slottet Marvy bar man, utom alla andra, äfwen dera tlipran der, och wattenfallet .... Maurice afbröt sig jjelf. — Par ni warit i Schwettzq, madame? — Nej. aldrig; jwarade bon. — Pet är förwånande; återtog ban, betcattande grefwinnan med en forskande owarföre så förvånande? frågade hon honom med någon förwiruing. — Derföre att man berättat mig en historia ..... jag fan gerna tala om för er, att det år gubben Salomon, den gamle juden, bwilten ni ju nyligen lärt känna, fom juft i dag vå morgonen berättat mig den. Han wet om all ting .... — Jag är juft ide älstare af romaner; fade bon, under tet bon skakade bort wattendropparne från fin rara;olett. — Men madame det är en tilldragelse, men ide någon roman. Här skall ni få böra, biwad man berättat mig. Madame Fargiel bleknade. — Men gif aft på pwad ni gör min berre. Wi komma ju ej till land. Maurice arbetade wijerligen med årorna, men utan att närma båten till firanden. Ri bar sulltomligt rätt deri, madame; fade han. Men hwad fan då wara er mening? man bar ej få ofta lydan att göra lustturer i jå stönt sällskap. Ad! pwarföre ide göra en längre resa, når man en gång wäl kommit till jjos? Defutom har jag ej ännu fått berätta er min biftoria ...... — Will ni, att turen fal tomma till mig att ro; skulle det inte roa er att sälla ett omdöme öfwer min fmat att föra årorna, äjwensom det behag en fjöresa äger i den belägendet jag nu är: — Al! twem twinar på alkt det der? men jag will nu omtala . Skulle han wäl weta . . . . täntte madam Fargiel, bleknande. — Dieltinnan i denna historia hette ...... låt of taga ett diktadt namn .. madame Rennerille. — Ni korde betänta min here; afbröt ännu en gång madame Fargiel; ni borde betänka, att det är något oartigt, att hafwa fådana der infall: ringa mig till en båttesa och emot min wilja berätta mig en historia, fom jag alls ide will böra! Rär madame Fargiel uttalade detta, bortwände hon fitt anfigte, och fåg ned på wågen, jom tom båten att böja fig. Maurice fortfor med beslutsambet: — Pet der ändrar ide min bistotia. Ni stall nu i torthet få höra den. Na: dame Renaneville war förd frön. Hes tenna natur, fom saknade entdusiasm, bade förftåndet, eller fnarare koketteriet, fom ofta är awinnornas förftänd, allt förhastigt awåft bwad man kballar bjertat. Madame Renneville hade aldrig, få att säga, baft någon werklig ungdom, nemligen en fådan ungdom, fom är naiv, otwungen, och full af tro, ådagalagd i själswerfsamhetens förädling. För några qwinnor är älska detsamma fom lefwa; för andra är lefwa detsamma fom att wara skön. Madame Nennewille tände ide någon annan byrfan, än fin egen flönbets. Ddså afrån den siund hos henne waknade bwad man kallar eftertanke, hwilten tidpunkt man anser börja förnuftets alder, utan twifwel, emedan den wanligen ju I är därskapernas, tänkte madame Rennewille ej på annat, än att finna en skön pi edesial, på hwilken hon kunde uppföra ett lämpligt minne ät fin fönbet. För jomliga blir denna piedestal tärleten; för andra förständet. De förras architeftur för något tode af standalen; de sednares — och deras antal är ej siort — tan händelsewis framte nägra drag af dygd. Mad. Rennemille uppförde fin byggnad på en annan grundwal; det war wenningen. Madame Fargiel ropade med otålighet: — Jag har sagt er, min herre, att jag alls ide bör på er. — Gör ingen ting! fade Maurice med en bestämd min. Zag berättar då det Per ör mig sjelj, för att, medan bär wi fara, någon ledjam siund of frara, fom det tår i wisan. Jag kommer således ait fortjätta: Wid serton år — en ålder, då själen genomgår mysteriernas alla grader under iadomens berusande drömmerier, oroade sig madame Rennewille endast och alleiast med drömbilder, fom på ett tili gande fått ajtecknade hennes fars förmögenhet. bon bördes derunder någon gång, naturligtwis belt fatta, och med den meft obetagna nin, utbrifta: når min får blir död, act! då får jag femtiotusen franes inkomstNär bon blef aderton år, presenterade fig twenne personer, för att begåra hena Kol OO l I ! II li ra an we we sit bai årig träs sitt och