— Jag tyder ej om en awinna, fom twiflar på fin förmåga. Jag answarar för er framgång. Gör er beswär och gå till mitt lilla skrifbord. Se här bläct och penna! Skiif! Madame Fargiel lydde nästan med motwilja. — Hwad skall jag skrifwa? Odraren tog lampan, fom stod på ett hwalf, och satte den på bordet. NMadame Fargiel tog en penna och betraktade Salomon med någon orolighet. I XXL I Delila och Madeleine. I — Srrif då, upprepade Juden för madame Fargiel, fom tycktes draga det i bes I täntande. Hon skref efter fom bankiren dikterade: Jag undertednad tillftår mig wara skyldig och förbinder mig att betala till .M. Salomon, bankir, boende i Paris, buset N:o —, wid gatan Michodiere, efter aanfordran, en summa ftor, Femtiotusen franes, å samma skuld, hwarå grefwe Maurice dOrbessae på mig gifwit inwisning .... 4 i Madame Fargiel lät sin penna falla. — Nej, det kan jag aldrig slrifwa. I — PDwad tänker ni på? Det är nödvändigt, att allt det der blir fom det bör, för att wara giltigt. — Hwarför namnet dOrbessac? — För att kompromettera er och garantera mig eder betalning. År det blott . eder fullfomliga wilja att betala, skall denna sedel ej blifwa tänd af någon jrämmande menniska. Den slall då endaft återtomma 1 edra egna händer; och hwad gör det då till saken? — Nå, låt oss stynea då. I — Det fattas nu ingen ting mera, än dato och underskrift. Juden ffref haftigt på en annan papperslapp: sOm ide, genom mitt föransialtande, grefwe dOrbessae, kommer till Elichy i aomorgon, erkänner jag mig uppgifwa alla mina anspråk. på den förbindelse, fom i adag understrifwits af madameg, Madame ... madame . . . Jag har så swårt att läsa ert namn. d — Grefwinna Fargiel; fade Regine, med möda döljande Ått bryderi. — Se hår säkerhet! Läs! Ni stall få fe, att jag förstår mig på affärer. Madame Fargiel läfte och hopwecklade papperet. — Men nu är det ide ändock allt. Nu kommer det an vå att lägga något I försåt för wår wän Maurice. Ni skrifwer till honom, att Han kommer och helsar på er i morgon . . . Hwar, wet jag ide ... Hwad fan! ide tillhör det mig att spinna bela intrigen. Det wore bra att få honom att begifwa fig ät Glichv-trakten, ty, om man ffulle föra honom längre bort, tan jag ide lofwa, att någon betäckning är till handå, fom ... — Nu har jag hittat på det; fade madame Fargiel, åter fattande pennan. Hon stref: .Jag har ett ord att säga er, herr dOrbessae, kanske ett afskedsord. Kom då i .morgon bittida, mot klocan fer, till Stapuciner-boulevarden. Ni skall igenkänna amin wagn. Tusen helsningar! Grefwinna Fargiel.4 — Det är bra! sade gubben Salomon, som lutat sig öfwer Regine; ni har ge nomgått graderna i diplomatiken. Madame Fargiel hoplade brefwet, förseglade och skref utanskrift: uperr grefwe dOrbessae, huset N:o —, gatan Chaussee-dAntin. — Men, om han nu icke gått hem till sitt? sade ockraren. — Jo, med Guds hjelp! fade madame Fargiel. Hon fteg upp och gick med brefwet i hand. När hon ankommit dit der hon bodde, fade hon till tjenaren, fom kom och öppnade: — Se här! berr grefwe dOrbessae bor wid gatan Chaussee-dAntin, huset N:o —; det är högst angeläget, att han får läsa detta bref i dag. Maurice hemkom mot midnatt. Har blef nyfiken, när han fit madame Fargiels bref, och läfte: I Jag har ett ord att säga er; kanske ett asstedsord. — Jag skall komma; fade han. Det fom hon har att säga tan ide annat än I befordra min afsigt, i det wärf, fom jag uppdragit ät mig sjelf. Kort före klockan tio promenerade han på boulevarden, med blicken rigtad på de sällsamma åkdon, fom passerade denna timma, då de rätta Pariserboerna ännu tnappt en gång äro wakne. Han igenkände madame Fargiels åkdon. Hästarne gingo fteg för sieg. Han hade god tid att nalkas wagnsdörren, utan att behöfwa wisa fig hafwa brådtom. Efter framkomsten gjordes en wördnadsfull helsning. Madame Fargel fteg ur, för att förmå Maurice att wänta. Hon war sällstap med några wånner, en herre och en dam, likasom hade hon fruktat, att Maurice8 fatir skulle wändt fig emot henne. ! — Uh! god dag, min herre; fade hon litnöjdt. Jag hade nära glömt .... I e Zag är helt och hället öra, madame. — PHaf godheten wänta ... Mina tankar äro få upptagna af den fara, hwari min far befinner fig! Hör på! jag är på wäg till slottet Marvy ... Alit medan hon talade, kastade madame Fargiel en förstulen blick åt gatan Basfedu-Rempart, ty det war der fom erecutionsbetjeningen 1 Clichy borde finnas. — Peser ni till slottet Marvy? upprepade Maurice långsamt. Jag hoppas träffa er der i morgon, kanske till och med i afton, i sällskap med edra twenne sy. strar, frötnarne Clotilde och Marguerite Parfondval. I N J morgon således. min herre? fade madame Fargiel, fom såg Maurice omgifmen på alla sidor. Jag skall blifwa högft förtjuft att få möta er der; fortfor hon, med kattens leende, när han leker med råttan. Hwad jag har att säga er, Mall ni få weta på flottet. . . . Ni will då alltid brottas med mig? tillade hon med ett lätt småleende. — När man fett er, madame, är man nödsakad wara eder wän eller eder fiende. 3 detsamma steg madame Fargiel haftigt upp i wagnen. Kusken, fom förut blifwit derom tilljagd, törde i siark traf. Grecutionsbetjenterna lemnade sedan ide länge Maurice ensam på chausseen. — Grefwe dOrbessac! fade en bland dem. Maurice war så långt ifrån att tänka på någon ereeutionsbetjent, att han fmwar rade med distraftion: Ä — Jag är den ni söker. — Nå wäl! berr grefwe; fade en af dem, förewisande ett utslag; jag är nöd sakad föra er till Clichy. — Till Glichp? ropade Maurice, med stolthet lyftande fitt hufwud. Han fann först då, att han war i händerna på en hord af erecutionsbetjenter. — San ni säga mig namnet på den hederliga menniska, som tänter törje mig med logement? — Utflaget har ett namn, fom wi ide funnat läfa; men papperen äro rigtiga. — Nu förstär jag alltför wäl; fade Maurice, stampande med foten af förtrytelse. Se der ett puts af madame Fargiel! En hyrwagn framfördes. Maurice, fom insåg, att något motsiånd ej war möjligt, fteg upp i hyrwagnen, och lät föra fig till bysättningsarresien; men under planer för fin frihet. Så snart han kom till detta frälle, en nejd der han war fänd, blef han der införd med all ynneft och belefwenhet. — Behöfwer ni några cigarrer? war det förfta Man frågade honom. A propos, eder wän, den stackars baron Ehevelu har warit här sedan i går. — Det gläder mig mydet, för hans egen stull; fade Maurice med en tankipridd min, Vill ni bedja honom, att han tar emot mig? Man förde Maurice till den unge baronens rum. — owilten lydlig händelje för mig! fade denne till den nyligen ankomne. Stall ni blifwa länge här? — Sommer derpå an; swarade Maurice. Kanffe ända till i morgon bittida. — Det går lätt att komma hit. — så mydet lättare, fom jag abland längtar efter Glichv. Det är det enda ställe i werlden, der jag har ledighet att gå till mig fjelf. Emellertid, jag fan gerna säga, huru det förhåller fig: jag har endast goda wånner att tada för att jag är här. Men ni, hur fan har ni kommit hit? Iag hoppas det är den sista af edra galenskaper — Utan att tala sigurligt; fade baronen, fom wille wara awicd fom en vandevillift, utan att tala figurligt, skulle jag funna säga, att awinnor fört mig till Elidy per jernwäg. Jag har welat göra godt, och har derför fått ondt i wedergällning. Ah! min bästa grefwe! Om ni någonsin rejer från Strassburg till Basel, tag alla mina förbannelier med er dit. Jag spekulerade först på kursens fallande, men förlo: rade 175,000 franes. Jag spekulerade sedan i motsatt rigtning; men, ad! jag tror hela werlden swurit min undergång. Än war det Spanien som slogs mot fig sielf få att turfen föll 10 franes. Än war det konungen i Frankrike, fom ide superat, hwilket flutligen gjorde 10 franes lägre kurs. Ån befann fig drottningen i England i intres santa omständigheter; hwaraf följden blef ännu ett kursfall af 10 franes. Baronen berättade alla sina olyckor ord för ord. Han slutade med att wäckas til medlidande med fig sjelf, påsiående att han numera ej på länge skulle tunna RR nir för lor gie M Me nir för ha ba ka! nå t