ll na åt distt paradis, hwarifrån alla fordringsegare äro bannlysie, Höll han fig i gladt fällffap med baronen, hwarunder han äfwen wille wisa, att han war filofof litaså wäl som denne. Cmellertid började han allwarligt grubbla på alla möjliga kända eller okända medel att få snart fom möjligt komma derifrån, just ide för fin egen del, ty han förftod wäl, att wistelsen der skulle wara en wecka, men för Beatrir och Marguerites skull, åt hwilkas fat han wille bereda framgång. Han tog en penna och föref: Min sköna och älskwarda Beatrir! Blif ide förftvädt, om jag säger er, att jag genom krigslisi råfat i fängelje, det will säga genom eder sysier grefwinnan Fargiels tillftällning, fom ffaffat mig den så oförtjenta titeln af fånge. Er syster har mycken fallenhet för diplomatiken. J denna omständighet hoppades hon funna göra upp räkning, utan att rådfråga gäften; men hon skall få uppgöra en ny räk ning; ty hennes gäst hoppas i morgon bittida lemna Clichy, med faft beslut att föra er och er sysier Marguerite till slottet Marvy. Wi hafwa wmgen tid att för lora. Jag märker att jag till och med detta oaktadt näftan råkat in på sfraseologiens område; men det är ej här på sitt ställe. Gå, utan att dröja, till gatan Michoddre, åt boulevarden till, och sök upp en gammal bantir, som heter Salos mon. Det är min lydas talisman, en Jude, fom har förmåga att låna mig renningar på nutt ord. Ni bör säga honom, att man en afton dagen före något större företag fatt mig i fängelie for några gamla sedlars stull. Skrif under allt hwad han ber er skrifwa under. Det år en bestedlig man, fom emottager hypotheker. När han fått femtio procent för fina penningar, blir han lycklig. Jag är hans olyds barn. Jag twiflar ide, att han på er anhållan om min befrielje, tager fin bekrye fade rörkäpp och på ftunden går att söka hwad som behöfs, och förskaffa åtminstone några dagars fribet. Det är allt, iom är af nöden. Detta bref skall förklara, hwarför jag ide denna afton återkommit till Mg, du älskwärda representant för det täda könet. Ad, hwad jag älskar dig, Veatrir! som du få wäl uttrydtte dig i gär, jag älskar dig med en oroande känsla. jag anstränger mig för att wara glad; men mitt hjerta eger ej lugn. 4 före, att någonting obehagligt, någon olycka ftår of emellan och will stilja of? En poet har sagt: Aningen är ett echo, tom swarar på förhand. Jag hörer redan detta echo. Men jag wet ej mer, hwad jag säger. Teatrx! jag älstar dig. Det är allt. Madame! Jag tysser edra ebenholtzögonbryn och edra rosennaglar. Grefwe d Orbessac. a När Beatrir emottog detta bref, war hon ensam, och wäntade på Maurice. Hon läfte det med en fmärtfam förwåning. — Se der har jag det! fade hon. Min olyda börjar. Det war juft ett straff, att jag skulle återfinna min far. Men låt fe! Jag måste följa Maurices ordres. Hon kastade fin kappa omkring fig och gid ned, med föresats att till fots söka M. Salomon. Hon wille erinra fig, att Mauriee eller någon annan talat med henne om den lille judebantiren. Hon träffade honom der han med wällust inandades dammet af fina gamla möbler. Han hade ej haft något besök sedan madame Fargrel warit hos honom. — Oh! Oh! fade han för fig jelf. Se der ännu en ofänd skönhet! Han helsade artigt på Beatrir. Gubben Salomon wårdade fig ide wanligtwis, — wi hafwa förut glömt att berätta det — emottaga andra, än unga, wackra awinnor. — Ånga andra, än fådana; fade han; ty med de der är alltid någon resurs. När han fid fe Beatrir, blef han förwånad öfwer hennes firålande skönhet. — Swilfen glans! hwillen ungdom! hwilken lyr! mumlade han mellan sina tänder. Jag hoppas, att den der ej kommer som grefwinnan Fargiel, för att bedja mig seqvestrera fin älskare. — Min herre! sade Beattir. Jag är stickad till er af grefwe Maurice dOrbessac. — Det är bra! fade Juden. Afjären har lycats ..... Han är då i Clichy, från I gade han Beatrir. — Hwem har fagt er det? — Jag wet allt. — Således wet ni också, hwarför jag kommer till er. — För att befria honom. Öfwerenskommelsen är giord. åtta dagar.... — Åtta dagar! ropade Veatrir med försträckelse. Men allt är förloradt, om han ej är fri i morgon bittida. Gubben Salomon bad Beatrir sätta fig på samma fåtölj, hwarpå madame Fargiel mindre än tjugufyra timmar förut futit. — Wänta ett ögonblick! Han gick till sin gamla affärsbyrå. Den måste öppnas med tre nycklar. Dessa tre nydlar bar han alltid på en snodd omkring halsen. Han tog fram ur en låda den obligation på semtiotusen franes, som madame Fargiel hade underskrifwit. — Se här! fade han, när han återkom till Beatrir. pan wijade henne siffertalet på femtiotusen franes, men belt och hållet döljande grefwinnans signatur. — Jag wet, hwem fom har undertednat denna biljett, fade Veatrir med wre de. Det är min syster, madame Fargiel. — Hwad betyder dett återtog Juden, något beftört, ehuru han blifwit wan wid familj-intriger. Det skulle ändå kosta mig femtiotusen franes. En sådan summa ha unga flidor ide alltid att disponera; kanske endaft .Fanay Elsler och Eharlotwe Grisi. — Men om jag gaf er de femtiotusen franes? fade Beatrir. — Det kunde wäl få wara! Men dem har ni ide. Jag känner alltsamman. För öfrigt har jag gifwit mutt löfte för åtta dagar. Den skälmen, Maurice, är i sanning mycket lyalig, fom har till älskarinnor twå få älskwärda spsirar. — Min herre! ropade Veatrir häftigt. Grefwe dOrbessace är ej min fyfters älstare. — Så mydet wärre för honom! Så myctet wärre ockå för mig! För att emellertid äterkomma till er, hwad fan jag göra? — Det har jag sagt er. Jag måsie hafwa friheten för br dOrbessae. — Frihet! Fribet. Ni talar derom, fom om det gällde en brottslings frihet. Wänta emellertid ..... Jag erinrar mig, att jag i den öfwerenskommelse som jag gifwit madame Fargiel, en dast förbundit mig att låta bysätta Maurice. Det war wäl fråga om åtta dagar, det är sannt; men jag har ej undertecknat det. Maurice måste bli fri i morgon. — Sa. Jag bönfaller derom, fade Beatrir, fattande hans hand. — Uh ja! Ni skall så ..... Men ni stall gifwa mig femtiotusen francs. — Femtiotusen franes! Zag, fom ingenting har! — — Tjugufemtusen di? — Jag har icke heller dem nu mera. — Låt gå då! fade Juden, måleende. Ni fan nog få dem. På tio år eller något mer lådar ni till er hela publikens fratter. — Jag räfnar då på er, lade Beatrir, när hon fieg upp. — Det förstär fig. Jag skall genast striftligen upphäfwa bysättningen. Men skrif då under detta. — Må göra! mitt hedersord.... Tryck min hand. — Sa, det är få godt fom twå, fade Juden, rädande henne handen. Den ftadars fudan fann fig så Iyclig att hafwa haft framgång i sitt uppdrag, att hon hjertligt ajorde detta. — Det är märtligt, fade gubben Salomon helt rörd. Detta är första gången fom jag låter en awinna gå, utan nägon annan pant eller säkerhet, än ett handslag Ah! den wackra slickan! Beatrir skyndade utför trappan. Nedtommen på gatan taftade hon fig i en hyrwagn, fom passerade förbi, och lät föra fig till Cluhy. — Ud! fade hon, i det hon omfamnade Maurice med en känsla af glädje och tärlet; det tyces mig nästan att du warit ett helt sekel i fängelje. Nu är du fri, Maurice Maurice, jag fan ide mera lefwa förutan dig. När du ickeär tillstädes, saknar jag både luft och sol. 3 morgon skola wi besöka min far. Om han ockse ej will fännas wid mig, hwad gör det mig nu? Jag finner ju dig der, Maurice ! Jag älftar dig urfinmigt. Jag lefwer blott för dig: jag skulle wara lyclig att dö för dig. XXII. Marguerites lefnadshistoria. Maurice war fri följande dagen, på morgonen. Han skyndade till Beatrir. Han hade swårt att finna rätt på aktrijens nya boftad; tad ware portwakterskans wälwilliga anwisning. I femte wåningen ringde han naturligtwis på den första klodsiräng han fann. Beattir fammarjungfru fom och öppnade, och berättade honom allt i få ord. — Mamsell Beatrir wille ochå frida mig ifrån sig, likasom de andra, tillade hon. Men, om hon will tippa mig, måfte hon jaga bort mig. Hon förde Maurice till Marguerite, fom ej på twenne dagar lemnat fin fyfter. Marguerite fatt wid fönfiret, läsande uti en tidning. — Ni fer, fade hon rodnande, att jag återtager werldens onda wanor. Min soster har nyligen gått ut, utan att säga mig hwart hon skulle taga wägen. Maurice war genomträngd af beundran för Beatriv ädla beslut hwarigenom Kan uk RIK Adast CA fr; från HAGAR sonå 1 A lik en fåael. som AvprIFfolens — 2— 2 mm mm