dt ikiakx API: — Zag har flidat min wagn till Jele-Adam, will ni låta Mig äta i er? Min fars båftar gå i spann likasom ett par orar. — Madame! jag är förtjuft öfwer den äran ni will göra mig. Mina häsiar skola skynda framåt iom winden. De skola stå er till tjenst för återresan i morgon, om ni så will. — Jag tadar er. Jag fall gifwa tillsägelse, att mm kusk, wid äterkomsien från Jsle-Adam, kommet till mig i Paris. XX. GEn Matador är 1845. Det war ännu ide natt, når madame Fargiel wisade fig ensam wid ett af de bus på gatan IMichadicre, fom ligga intill boulevarden. Prins Waldesthal hade fört benne bem till sitt. Genasi hade bon tastat fig i en hyrwagn, den första hon träfja de på; och omsider war hon wid målet för denna fin resa. — 3ag söker herr Salomon, fade hon till en Jurmulen portwakterska. — Han ber här. pwad skulle ni wäl wilja honom? — Jag will tala wid honom. — Pet är godt och wål; fade vortmwalterffan i det hon sieg upp: men berr Salomon tar ej emot hwem fom heldst. Den siadars mannen stulle dä få allt för modet att göra. Portwakterskan hade wändt fig mot fönstret, för att fe på den, som wille aflägga beföfet. Guter att hafwa bettaktat madame Fargiel från topp till tå, behagade hon säga: — När allt kemmer omkring, torde han kanske wilja taga emot er. — 3 pwilken wåmng? — Wänta ett ögonblick! Låt of ej ba få brådtom. Jag frall gå med er och wisa wägen. — Det år onödigt, om jag endast finge weta ... — Uh! Det tror ni det! 3 fruttan att förtörna denna brummande, wäl inöfwade cerberus, fteg madame Fargiel helt tyst uppför trappan. — Gå ej jå högt upp. Har wål någon sagt, att man bor på taketÖ Madame Fargiel hade glömt, att Juden bodde i mellanwåningen. Portwakterstan wisade, att hon war i besittning af en nydel, för att öppna Salomons dörrAlltsedan denne dedersman blifwit enkling, loade han ej welat weta af någon annan tjenare i hufet, än portwakterskan. — Madame Fargiel genomgick twenne mörka rum, öfwersulla af gamla möbler När herr Salomon hörde ett buller af gående, tom han och wisade fig vå tröskeln till fitt kabmett, ht en warg, till hälften rädd, hälften hungrig, fom går att wädra fig wid kanten till fin kula. — Herr Salomon! jade madame Fargiel. Jag kommer på Prins Waldestahls rekommendation. Juden gaf tecken åt po:twakterskan, att hon kunde lemna honom ensam med den befökande. Hon gid, fom hon kommit, brummande. Husegare hafwa ej utan skäl byggt nischer för dylika tjensteandar wid sina hus. Madame Fargiel hade inkommit i det est sälljamma kabinett, fom fanns i Paris, bufwudstaden för alla berynnerligbeter. En skrärhandlares bod, den dag då ban båller på att fivtta, skulle derom gifwa en ungefärlig idee. Man fåg der taflor af wärde, förträffligt skulpterade wäggstäp, porsliner från alla länder, gobelinstapeter med lita lisliga färger fom för twenne fetler sedan. Gtt tjodt damlager öfwertädte allsamman. Herr Salomon tillät nemligen ej att någon annan än ban jjelf bortsopade srindelwäf och dylitt, af fruktan att man skulle löscbryta någon fin eller ömtulig bit från hans dyrbarheter från Sevres, Saren, Cnina eller Japan. — Ri har hår många dyrbarheter; fade madame Fargiel, i det hon inträdde. — Tala ej med mig om det der; fade Juden, med en arelrycning. Allt det der lapprit är mig ganska dyrt, men ligger der utan att tendera fnappt några siyfwer om året. — Ri har ätminstone det nöjet att lefwa midt ibland konsiens märkwärdigheter. — 26! prat! Förstär jag wäl något af allt det der? Jag skulle onska, att jag bade i en redbar klingande flumma bälften af hwad dessa märkwärdigheter kosiat mig. Gller bur war er mening? Den stönaste flida i werlden fan ide lemna annat än pwad den har. När jag lemnar semtiotusen francs ut ruinerade bögdjur, fom ide mera funna gifwa mig hpvothek i fina jordegendomar, tar jag hypothpek i deras möbler. Se på det sättet bar jag lärt känna en Rappaels eller en Rembrandts wärde. Ser ni der borta den der nunnan med palmen! — Men wänta litet! jag skall skata dammet af henne .... Madame Fargiel war få förwånad att fe få moden rikedom samlad på få litet ut romme att ben nåftan glömde ändamålet med sitt besöl. Hon följde gubben Salomon fram till taflan, jom ansågs wara af Ravhacl. — Nå wäl! fade han, hwad tyder ni om det der? Har museum i Louvren att wisa ett fådant arbete? Jag är nog mydet tjerf; ty jag bar lemnat tjugutusen louisdorer på den. Men det är fan hwad denna nunna för er tycks ha föga intresse. ugutusen louisdorer fade madame Fargiel, med en tankspridd min. Skall. man giswa er det igen! — 3a, ja. Ty denna nunna, fom ni fer der, tillhör ett museum i Italien. Det är en Storhertig, fom lemnat mig den för ett eller twa år sedan. Man tror der, att en målare fått tillåtelje att fopiera den i fin atelier. 3 sanning, fortfor Juden, med en min af beundran; jag bar näsian want mig att lefwa såsom i sällstap med den der nunnan. När Storhertigen ger mig fyrtiotusen louisdrorer för att återfå benne ... Fvrtiotusen louisdorer!? Jag trodde, att de der effelterna ej Mulle gifwa er något imtresse alls? — Jag menade naturligtwis på utsatt dag. Hundrade procent, det är ide mycket: ty jag har myctet att göra med werlar, och tan lätt blifwa besiulen. Jag är nödsakad att waka öfwer allt det här, utan en amart timmas förströelse. Och jedan tan ju t.ig tomma, och brand; och bwad wet jag allt pwad olydligt det tan bliiwa! Men, jag glömde ju bjuda er en fiol. War god fitt der på en fåtölj, på bwilfen jag förfträdt tiotusen franes. — Liotusen franes! jade madame Fargiel. Det är ej möjligt. Det är ju en simpel fåtölj med tavisferiofmerdrag. — Za wisst. Just en simpel fåtölj med tarisserieiwerdrag. Ni försiär er dä ide derpå? — Jag tillstår. att .... — Det är gansta simpelt. Denna tarisjerijöm är gjord af en awinna a la mode, i hennes mans nårwaro, för hennes herr älskares tätning. ulskaren hade före slagit den fom godt och anwändbart bypotbet en dag når ban wille flå puder i ögonen på en wader flicta i närheten af operan. Som jag wet, att älstaren är angelägen om damen, skall jag roa mig med att blanda korten, om ban ej ger mig tjugutufen franes på utjatt dag. Jag har för öfrigt en förskrifning i behörigt frid. — 3ag bar eckså wertligen fått höra, fade madame Fargiel, mer och mer förwånad: jag har werlligen fått höra, att ni spelar en betydande roll i det jom rörer den parififta werldens profana rassioner. — Man måsie taga rlats något närmare dagsljuset. Allt det der, fom mt fer der, det är ingen ting. I den der gamla möbeln der borta, hwaruti rewerfer äro inläfta , bar jag omtring twåhundrade egenhändiga underskrifter, som äro fullt wärda en million. Sädana hypotheker äro framförallt goda. 3 sjelswa werket, om älstaren, som gijwit mig fin gifta älskarmnas bref till underpant, af ett eller annat skäl ej betalar mig, adresserar jag några ord till den, fom bar strifwit det, hwillet alltid är en awinna ar werld, ty jag emottager ide dåliga frilar. Hen kommer minsann, och prutar ej långe. Jag bar hört talas om några romanförfattare, fom fålt fina ar: beten för twå a tre franes per rad; jag deremot, jag fäljer mina manustripter för teå a tre tusen jranes per rad. Det finns likwål qwinnor, fom ej wilja köpa eller återköpa så dyrt. Men, hwad gör jag då? Jo, då kallar jag deras man. När nu mannen tillhör det flags menniskor, fom ide äro samwetsgranna eller ta illa wid sig wid det fom rörer detta kapitel, hwilfet litwål ej ofta händer, gådas han kanske med mig ech fin buftru; men jag har då andra rejurfer, och wänder mig till fadren. Ni fer att jag bar oräkneliga garantier. Owad jag nu säger er, min sköna dam, det är litwäl ide för att stryta öfwer mitt infivtande, utan för att göra er ett nöje: ty jag förmodar att ni kommer för att ... — Jag kommer för att erbjuda er garanti, med affeende på en dålig fund. — Tala, madame, tala. Jag är en säådan, inför hwilken man kan bikta. Allt ywad man förtror mig, yppar jag aldrig. Juden slog fig för wenstra fidan ar bröftet, lilasom om det tlappat något derunder. . — Ni känner grefwe d Orbessac! — Om jag känner bonom? fade gubben Salomon med ett utseende af en nog utipruden blomma. Det är min storslösare. Pwillet swalg! hwillen afgrund! bwilten wulkan! Jag bar böljt honom i guld; och Gud wet, när jag skall blifwa betald! — Huru mydet är han er styldig? frågade madame Fargiel, fom ide wille siadna för långe. — Det är så der omkring ... — Såäa vprecist. An mma ?