Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1849, sida 1

els i Hr N. J. Gumperts boklåda. ren på sätt bruklig AAAAAAA —— skall man nog så småningom förmås tro, att de ledas af de ädla motiver, hvilka de så tidt och ofta åberopa sig på. Må de tillika afstå från sitt oefterrättliga begär att från sak öfvergå till person, må de aflägga sin sjelfviskhet, sin inbilskhet om egen ofelbarhet; må de närmare behjerta kapitlet om grandet och bjelken, och deraf lära, att vi alla äro menniskor, svaga menniskor, blottställda för förseelser och misstag, som vi lättare och hellre varseblifva hos andra, än hos oss sjelfve; må de från sina spalter bannlysa detta roddarekärings-språk och deremot iakttaga en större värdighet i ord och uttryck; må de i handling bevisa, att de åtminstone vilja respektera och vörda sanningen och rättvisan ..... och man skall börja anse dem för hvad de vilja synas vara: konservative i detta ords ädlaste mening. Må de ändtligen låta märka, att de i folket se, icke en fiendtlig makt, mot hvilken man dag och natt ängsligt måste vara på sin vakt, utan en makt, som blott fordrar, att dess frioch rättigheter ieke skola trampas i stoftet; att lagarne med oväld skola handhafvas; att skatte-bördorna jemnare fördelas, att en ändamålsenlig reform i nationens representationssätt må ega rum; att dugligheten och förtjensterna må i befordringsväg gälla mera, än börd och relationer o. s. v., och tillika ådagalägga, att de för denna makt hafva något slags förtroende, att de i något afseende helst tro den om godt ..... och man skall snart börja tro de konservative sjelfve om detsamma. Må de göra och iakttaga allt detta, eller åtminstone någon del deraf, och man skall, med ett ord, börja högakta dem. Då, men icke förr, skola de äfven förmå uträtta något verkligt gagneligt; då skola de äfven kunna imponera på mera san— sade personer och vinna värdigare anhängare för eitt parti, för den sak, hvars förkämpar de nu anse sig vara. De skola då möjligen förmå att under sin fana samla andra, än endast lycksökare, eller slöhjernor, hvilka hvarken kunna eller idas tänka sig djupare in i saken, utan åtnöja sig med och taga för kontant allt, hvad de värde koryfeerna tänka och handla i deras ställe. Vi skola då ändtligen kunna hoppas att få se ett slut på denna allmänna villervalla, detta bellum omnium inter omnes, der alla springa, skrika och fjeska om hvarandra, utan att någonting blir uträttadt. Vi skola då hoppas, att man från detta delirium småningom skall uppvakna till sans och besinning, förnuft och humanitet ..... Gifve Gud, att så måtte ske! Ä Men allt detta torde, som så mycket annat, thy värr komma att förblifva endast en from önskan. Våra konservative äro solblinda af sjelfbeundran, Sstockdöfva af de lofsånger, de för makten uppI stämma; för sjelfkära att lyssna till en varnande röst, för högmodiga att följa den, äfven om de sinsåge dess sanning och befogenhet. Nej; de äro I nog vkarlar för sina hattars, de, och skola äfrven derföre troligtvis fortskrida på den bana, de en gång för sig utstakat, hurra och lofsjunga absolutismen tills de en vacker dag hurra och skråla sig till stryplungsot. Det skulle väl kunna hända, att en och annan konservativ, som i -Svenska Minerva läst den skrifvelse, hvilken ligger till grund för denna min utläggning, kan komma att påstå, det jag låst den på samma sätt som man påstår, att hin I onde läser bibeln; men i allmänhet hafva de konservative sjelfve så ofta i verldshändelsernas stora bok läst så mycket bakvändt, eller åtminstone dragit förvända slutsatser af hvad de läst, att de icke böra undra, om en och annan, ehuru i mindre skala, någon gång följer deras föredöme; oakstadt man väl kan hafva skäl att erinra sig den gamla bekanta sentensen: vestigia terrent.