Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1849, sida 2

utbredandet af det vestliga Europas politiska eivilisation i öster mot de båda bålverk, hvilka, såsom kinesiska murar, vilja åtskilja vestern från östern, nemligen mot Österrike och Ryssland; det är 4) en kamp mot de panslavistiska rörelserna på båda sidorna Donau, och slutligen 5) förespelet till en förnyad resning af det olyckliga Polen och en strid till skydd för de nedre Donauländernas frihet mot Rysslands herrsklystnad. PREUSSEN. Regeringen har i en proklamation anfört skälen för sin åtgärd emot folkrepresentationen. Dessa skäl, eller rättare förevändningar, hvilkas futtighet och usla halt enhvar sjelf kan bedöma, äro: 1) att besluten fattades i andra kammaren med så ringa majoritet, att regeringen ej ville prisgifva revisionen af den oktrojerade författningsurkunden åt sådane tillfälligheter, som gra rösters öfvervigt (om denna ringa majoritet varit för regeringen, hade denna då upplöst kammaren?) och 2) att kammaren öfverskridit sin fullmakt, nir den förklarade den af Frankfurterförsamlingen sammansatta riksförfattningen för rättsgiltig och Berlins belägringstillstånd för olagligt. Proklamationen slutar med att uttrycka regeringens djupa smärta öfver de revolutionära tal, som ljudit från andra kammarens talarestol. Den oväntade underrättelsen om detta våld, det andra i ordningen, som preussiska regeringen inom en kort tid vågat föröfva, för att tysta i folkets talan, som fördes af dess representanter, har naturligtvis gjort det obehagligaste intryck på befolkningen. De oroligheter i Berlin, hvilka vi omnämnde i går och under hvilka flera personer blefvo särade, voro de första yttringarne af detta intryck. WURTEMBERG. Konungen har gifvit efter! — Vi hafva nyekeln till denna gåta. Medan alla ministrarnes och embetsmännens föreställningar samt hela landets högt uttalade opinion voro fruktlösa, sammankallade konungen de högre officerarne och frågade, om han kunde förlita sig på militären. Större delen af officerarne förklarade genast, att de för egen del ville uppoffra lif och blod för majestätet, men att de alldeles icke kunde svara för trupperna. Hans majestät gaf nu äfririlligt efter. ERAN ANSSI O...0gm