Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1849, sida 2

ehuru ej i besluten. 1 2 BRUS UN Utrikes nyheter. UNGERN. 35:te armebulletinen, hvars hufvudinnehåll redan meddelats, utkom i Wien d. 24:de April och 1 lyder fullständigt som följer: l Fältmarskalk-löjtnant v. Wohlgemuth, kommenderande general öfver 3 brigader, tillsamman sungefär 15,000 man starka, hvilka dragits frår Mähren och Österrike och uppstälts såsom reserI bakom Gran, marcherade natten mellan d. 18:doch 19:de från Kemend, för att emellan Mala: och Bese rycka emot fienden. Denne hade emellertid med hela sin styrka — i ungefär dubbelt så stor som vår — uppstält sig si slagtordning emellan Verebely och Nagy-Sarlo Ett angrepp, som verkstäldes af brigaden furst Jablononsky på Nagy-Sarlo, lyckades fullkomligt: en kolonn hade redan framryckt till detta ställe, men kunde icke inrycka derstädes, emedan det råkat i brand. Fienden begagnade detta tillfäl; le, för att kringgå vår högra flygel mellan Gran och Nagy-Sarlo, under det han ned från Verebely försökte samma manöver mot vår venstra flygel. Den mest hårdnackade kamp uppstod och fortfor från tidigt på morgonen till eftermiddagen ; F.-M.-L. v. Wohlgemuth hade fuaktande dragit sina mycket uttröttade trupper tillbaka från den ena ställningen till den andra, och fienden deremot utsträckt sin öfverflygningslinie ända inemot Neutra. Beedan förut hade F.-M.-L. v. Wohlgemuth I erhållit order att i fall af ogynnsamma omständigheter fortsätta sin reträtt bakom Neutra och tillochmed bakom Weag, för utt betäcka Waagdalen och Pressburg och bakom Waag genom ön Schitt återställa förbindelsen med belägringskorpsen framför Komorn, bvarunder emellertid denna Den kommenderande generalen, fälttygmästaren v. Welden, som d. 17:de inträffat i Gran, förutsåg, att fienden kunde hafva verkställt öfverslyglingen genom bergstrakten, och befallde genast banen att med hela sin styrka frambryta från Pesth och angripa fienden, men, äfven om han vunne fördelar, icke för raskt fullfölja desse. Den 19:de framryckte banen, men sienden vek så hastigt tillbaka, att han icke en gång kunde nås af våra kanonkulor. Den 20:de ryckte en annan fiendtlig kolonn, som hitintills stått i reserv i Paszlo vid Ipolyfloden, tillika med fiendens venstra flygel på högra Granstranden ned emot Kemend och Gran, samt angrep genast den der uppstälda reserven, divisionen Csorich, hvilken, enär F.-M.-L. v. Wolgemuth redan passerat Nenhåusel, stridande drog sig tillbaka emot Gran och uppref dervarande skeppsbro, för att på det kraftigaste försvara denna punkt. Den 20:de inträffade kommenderande generalen i Ofen. Enär de militäriske förhållandena gestaltat sig sålunda, ansåg kommenderande generalen, att en vidare ockupation af Pesth och Ofen skulle vara förenad med stora olägenheter vid de plifvande militäriska operationerna, helst då Donau från Komorn till Waitzen kommit i fiendens våld, och ingen af de båda städerna bildar en fördelaktig stödjepunkt för operationerna. Fälttygmästaren har beslutat att koncentrera trupperna i en fast position, och är öfvertygad. att han, genom de till hans förfogan ställda, på march varande förstärkningar med det snaraste skulle se sig i stånd att med fördel ånyo gripa till offensiven. Den nye guvernören i Wien Böhms försök att genom en förklaring och tillägg till denna bulletin förtaga intrycket af densamma, hafva vi redan omnämnt. Schlesische Zeitung, innehåller om ungrarnes seger följande från Wien af den 23:dje April: sfriherre v. Welden, heter det, befann sig i spetsen för en reservkorps på en bredvid Gran belintlig böjd, under det de öfrige trupperna, sannolikt Jablonowskys och Simonichs förenade korpser utbredde sig på slätten emellan Komorn och Gran. Man tyckes icke hafva varit alldeles förberedd itt genast antaga en drabbning. Plötsligt inbröo insurgenterna med stormsteg i de våras leder, fästnings beskjutande af alla krafter kunde fortsättas. I