bana. Mycket, oändligt mycket har jag dock att tacka Gud för, ty af 9 barn, som alla lefva, har jag nu ej mer än 3 hemma, en gosse och två små flickor. Men det är likväl nog i ett tomt hus. Gossen, som nu är 15 år, är halt; han fick nerfslag i högra sidan vid 9 månaders ålder, och är lytt för hela sin lefnad, — och Gud allena vet, hvarmed han i en framtid skall kunna försörja sig. Detta är, i sanning, en tung börda. Min gamla 79-åriga moder lefver änna och är hos mig. Min man är nu 66 år. Dessa alla äro en personal, som ej särdeles kan bidraga till några inkomster. Vi hafva arrenderat Å:dels hemman, på hvilket 8 personer nu skola lifnära sig, och arrendet och alla onera utgöras. Dräng och piga måste vi nu mera nödvändigt hafva för gårdsbruket. och till så många räcker ej den lilla grödan halfva året, och således — icke ett korn för sommaren. 50! hvart förirrade sig mina tankar? hvart tog min vårmorgon vägen, som jag så gerna velat på en stund återkalla och qvarhålla! — Den dystra verkligheten qvarstod och bortblåste de ljusare bilderna — likt såpbubblor. — Förlåt, förlåt! Jag bör ej dröja vid detta sorgliga ämne, då jag så väl känner, att min alltid lika bedröfliga belägenhet gör dig, min vän, af hjertat ondt. — — — Mätte jag rätt, ur djupet af mitt hjerta, med sann tro och förtröstan påräkna och tillita det säkraste Stödet, den Hjelparen, som aldrig sviker, så är jag säker, att Han visar mig väg der ingen utväg synes: Englar och goda menniskor tjena Honom. — — — — — Någon ting annat eller mer, än dessa den olyckliga qvinnans egna ord, torde knappt behöfva tilläggas för att förmå detta samhälles frikostiga och kristligt sinnade medborgare, äfvensom lika sinnade menniskovänner på andra orter, att med någon skärf bidraga till mildring af bekymren och utestängande af hungersnöden från den af flerfaldiga motgångar hårdt pröfvade familjens undangömda boning. De gåfvor, barmhertigheten täckes för ändamålet afse, hafva herr lektorn, magister N. Hagborg och herr stadsmäklaren Hans W. Ström benäget åtagit sig att emottaga, öfversända och i denna tidning redovisa. Ofta anlitens J, menniskovänner! Af dem, som sucka i nöd eller sorg; — Ingen i Riket snart finns, som ej känner Hjelpsamhetsandan i vårt Götheborg. Derföre blickar hon öfver till Eder — Nödställda modren från undangömd dal. Villiga hjelpen en glädje bereder, Delad af Englar i himmelens sal.