än det föreslagna skeppsvarfvet med upphalningsbädd, och vida mer egnadt att tilldraga sig statens mellankomst, både med afseende å det direkta sammanhang, hvaruti detsamma står till stats; utgifter, och å svårigheten att annorlunda åstadkom mer en dylik inrättning. Den enskilda industrien ligger dervid ej så nära till hands, då planen icke kan medföra någon synnerlig förtjenst. Att den ö ifrågavarande platsen just är den enda omkring Götheborg till detta ändamål tjenliga, derom tor. de meningarne vid närmare undersökning vara föga delade; och förbigår jag härvid, att närmare utveckla, såsom talande för sig sjelf, olämpligheten att så nära invid staden anlägga ett skeppsvarf, som alltid är åtföljt af en hel hop osnygghet, eldfara och koncentrering af arbetsfolk på en enda liten punkt, redan så öfverlastad deraf som Götheborg nu är, sedan de stora anläggningarne Keillers verkstad och Rosenlunds fabrik tillkommit, och sjöfolket genom nya ham-— nens anläggning till stor del flyttats till staden. Förespeglingen att linieskepp skulle kunna upphalas och repareras på denna plats torde mera få anses som en bländande bubbla, än en verklighet, då man betraktar nädvändigheten att först uppmuddra elfven till dess dubbla djup, emot hvad som behöfs för de största handelsfartygs obehindrade fart, innan man kan få öfverlemna sig åt hoppet att kanske en gång hvart tionde år få se det prun— kande skådespelet af ett linieskepps upphalning på den projekterade bädden. För det tredje måste jag bestrida lämpligheten af att Götheborgs samhälle, eller en del deraf, söker anslag af handelsoch sjöfartsfonden för det ifrågavarande ändamålet. Det kan icke beÅ stridas, att om något samhälle i Sverige med fog bör kunna påräkna bidrag af denna fond, för allmänt gagnande inrättningars befrämjande, är det Götheborgs, som till denna fond särdeles på de sednare åren så väsendtligen bidragit och företer ökade utsigter till dessa bidrags fortfarande och förkofran; — men lika litet lärer också kunna bestridas, att ju mera man får, ju mindre har man att päräkna, då det ej får förgätas, att en god och rättvis Regering icke kan eller får glöm — ma äfven andra platsar i riket, äfven om dessa ej kunna vara så allmänt vigtiga som Götheborg. Det synes mig deraf böra följa, att, då man söker göra sina rättmätiga anspråk gällande, man då noga eftersinnar, att de vigtigaste behofven sättas i första rummet och först blifva afhulpne. Och i detta hänseende anser jag trenne brister inom Götheborgs samhälle, för den större handelns lättnad och beqvämlighet, böra fyllas, innan behofvet af en upphalningsbädd för reparation af fartyg kan komma i fråga till understöd af allmänna medel. Alla desse äro af beskaffenhet att företrädesvis böra komma i åtnjutande af statens mellankomst, enär de ostridigt medföra större nytta åt hela landet, på samma gång som Götheborg deraf drager fördel, och dessa äro: 1:mo nya hamn-anläggningens fullbordan, hvartill ännu lärer saknas nödige resurser; 2:do en direkt postoch passagerarefart med alternerande ångbåtar på England, hvaraf jordbruket och bergshandteringen så väl som handeln skulle hafva en oberäknelig fördel; och 3:tio ett annat, större och beqvämligare packhus och tullkammare, jemte den förr omnämnda packhusdockan, med tillräckligt utrymme. Alla dessa tre saker lara svårligen utan mellankomst af staten så snart kunna tillvägabringas, och förefalla mig vida vigtigare för Götheborg och dess handels upphjelpande samt for hela rikets gagn, än det föreslagna skeppsvarfvet till enskiltas eller ett enskildt bolags egentliga fördel. I första rummet bör således handelsoch sjöfartsfonden icke anlitas för ett underordnadt ändamål, då man har vigtigare behof att framställa, hvilka äro af vida mera allmän fördel, än den föreslagna bädden. Fredrik Hammaren. Efter uppläsning häraf hemställde grosshandlanden Hr J. Clementsson, huruvida någon, som icke deltagit i öfverläggningen den 19:de dennes ägde, att nu yttra sig i anledning af hvad Hrr TranAakoll anh Hammaran I daotta Hlifälla anfört: men