Skandinaviskt. Hos redaktionen af Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning anhålles få följande uppsats införd af en väl enfaldig, men ärligt menande Landtman, som dermed uttrycker icke allenast sina egna, utan äfven sin talrika slägts, som ock grannars och vänners åsigter, i danska frågan. Det stundar snart en tidpunkt, då man får se om den gamla beprisade svenska äran och rättrådigheten skola nedtrampas i stoftet af några krämarehorder, eller ej; äfvensom om kejsareoch konungaord numera äro att lita på, då deras folks heder derpå beror. O! j högoch råättprisade Gustaver och Carlar, med edra tappra gossar blå! Om J kunnen uppstå, och jemföra folks rättskänsla, tro, heder, löften och verkliga mod och sjelfuppoffring nu och fordom; J skullen troligen, ibland andra, icke en gång känna igen det land, och det folk, som ännu räknar för en stolthet att hafva haft er till styresmän, och minnes edra bragder.