skilat förtjenar omnämnas, såsom förut är nämndt, regementet Zriny, den 8:de polska och 2:dra tyska legionen och våra vidtfrejdade husarer. 6000 döda och sårade fiender betäcka slagfältet, som erbjöd oss ett omätligt byte i vapen, packningar o. s. v. Förlusten å vår sida kan jag ännu icke uppgitva; den torde likväl belöpa sig till 2000 döda och sårade. De eröfrade fanorna hoppas jag kunna nedlägga i Pesth på fäderneslandets altar. Lefve Ungern! Lefve friheten! Hufvuddrarteret Godöllö, den 7:de April 1849. Dem— binski, general en chef. Den mintsteriella Lloyd berättar, efter kejserliga officerares utsago, om slaget vid GödölloÖ helt kort, att insurgenterna i detsamma förlorat 3000 man, men tillägger undvikande, att de kejserlige truppernas förlust icke var mycket mindre. ,, Slagtningen vid Gödöllö är påtagligen densamma, på hvilken Breslaner Zeitung hänsyftar med sin berättelse om en blodig tre dagars drabbning icke långt från Pesth. Med dagens post har oss tillhandakommit ett aftryck af Fedrelandet för den 23:dje April, hvilket vi här nedan i öfversättning reproducera: I krigsministeren äro följande rapportutdrag sramlaggda: Den 20:de April kl. 7 om morgonen framryckte insurgenterna med en betydlig styrka, för att angripa Kolding, hvilken stad var besatt af våra förposter, som hade ordres att icke inlåta sig i något hårdnackadt försvar, och derför utrymde staden kl. 9. Norr om staden kom det till en temligen liflig tiraljörstrid, som fortfor till skl. 11, då våra förposter fingo ordres att draga sig tillbaka till hufvudställningen. I den provisoriska ställning, som förposterna intogo norr om Bramdrup, blef en fiendtlig kavalleri-asdelning tillbakavisad med några kanonskott. Då fienden afstod från vidare angrepp, intogo våra trupper kl. 4 e. m ett kantonement och utstälde sina förposter, från hvilka en afdelning kavalleri kl. 6 framträngde till qvarnen norr om Kolding, der en stark fiendtlig fältvakt befann sig. Å vår sida var det i synnerhet 1:sta espingolbatteriet och 1:sta jägarekorpsen, samt af denna i synnerhet kompaniet Carse, som var i elden. — — — — — — — Vår förlust är 2 döda och 22 sårade; bland de sednare 2 officerare, nemligen löjtnant Schou af espingolbatteriet och löjtnant Wind af 1:sta jägarekorpsen. i I Sundeved har intet förefallit. Fästningen Fredericia är förklarad i belägringstillstånd. Enligt rapport från flankkorpsen af den 20:de dennes har det ändtligen behagat den siendtlige kommenderande generalen att, efter 3 a 4 dagars parlamentering, genom öfverste Diedrichs af sachsen-altenburgska bataljonen tillkännagifva, det han lemnat sitt bifall till vårt af öfversten så kallade Gesuch, nemligen förslaget om de fallnes ömsesidiga begrafning. såtillvida, att vi i dag från kl. 2 men ingalunda öfver kl. 3, samt med så litet manskap som möjligt få afbemta och innanför våra egna förposter besörja begrafningen af våra, alltsedan den 13:de inom fiendens förposter liggande, obegrafne krigare. Å vår sida, har stupade fienders begrafning alltid egt rum med militärisk honnör och tillsammans med våra egna döde. PR