Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1849, sida 1

HH RUIILLVI7 8L1982 6 MVH den af en barnbål i den orientaliska parken kan man icke tänka sig. Flera sådana hafva der varit arrangerade. De små pariser-barnen i deras dyrbara och smakfulla fantasi-kostymer, hvilka kunna betraktas såsom ett slags små drifhusplantor, ögonblickets glädje och framtidens hopp, huru väl passa de ej tillsammans med alla dessa söderns herrliga, men ömtåliga, träd och blommor. — Annandag Påsk var äfven en sådan bal der tillstala. Man hade lofvat barnen påsk-ägg, samt annonserat, att den feta oxen, som fått tillnamnet Californien, och som uteblef under karnavalen skulle infinna sig i vinterträdgården. Feten börjades under de lyckligaste auspicier. Strauss anförde sin etthundrade man starka orchester, och ungdomen. svängde om i polketta, eller roade sig åt de här och der i boskberna anbragta theatrar, gungor eller kägelspel m. m. Timma efter timma förflöt och redan länge hade man förgälves väntat både på påsk-ägg och den efterlängtade gästen Californien. Tälamodet är hos ungdomen icke särdeles stort. Ett allmänt hurra! lät med ens höra sig; detta var tecknet till en utbrytande storm. Fyra å femhundra lyceister formerade i ögonblicket en insurrektion och begärde med höga rop de utlofvade äggen samt Californien! — IIundradetals mössor hvimlade i luften. Lystrer— na hotas; de i rymden sväfvande amorinerna bombarderas obarmhertigt, jernträdarne, i hvilka de hänga, afsläs, kupidonerna förvandlas i smulor, och revolutionärerne, i sammetsrockar och Plymacherade hattar, bära de sönderslagna bitarne i triumf kring parken. ÅÄndteligen anländer Californien, bärande 2:ne ofanteliga ägg, fyllde med dH) konfekt. Äggen plundras inom några minuter, och man börjar åter frukta för insurgenternes makt. Sjelfva Strauss bleknar ett ögonblick; men hans presence desprit öfvergifver honom aldrig. Ilan ger en signal. En liflig polka spelar opp och med sin magiska stråke insnärjer han orostiftarne i dansens yrande hvirfvel, och — upproret är stilladt. En talrik deputation af Engelsmän hafva under en 8 dagars tid hedrat Paris med sin närvaro. De hafva också här blifvit emottagne på det mest förekommande sätt. Det var naturligt, att dessa Albions söner icke kunde lemna Paris utan att först göra en uppvaktning hos vår store Lamartine för att betyga honom sin vördnad. Se här ungefär, hvad skalden, tänkaren och statsmannen svarade dem: — NMine Herrar! IIembären mina tacksägelser till edra landsmän! Rättvisan kommer alltid långt bortifrån; hon kommer nu till oss från England. En gång hoppas jag, att hon äfven skall komma från vårt eget land. J hafven väl uppfattat karakteren af vår revolution, karakteren af den revolution, som försiggått i Frankrike den 24:de Februari, och uti hvilken, pariserfolkets röst, händelsen och min tillgifvenhet skänkt mig en andel af makt, som jag aldrig sökt — karakteren deraf var nödvändighet och förnuft. Det var en revolution af broderlighet emellan folk och medborgarklasser, i stället att vara en revolution af hat, hämnd och krig. Det är derföre som jag med eder tror, att Gud skall välsigna den franska Republiken, utgången ur denna revolution utan sammansvärjning, utan förutsägelse och utan brott. — Förundren eder icke öfver, att ej alla svårigheter, alla olägenheter, alla kriser ännu kunnat öfvervinnas. Vi hafva icke ännu tolf månaders öfning af våra nya institutioner. Hvad äro väl tolf månader uti verldshistoriens kalender? Hvad äro 12 månader i ett folks lif? De frihetsträd, J hafven sett på vägen från Boulogne ända hit, hafva icke ännu haft tid att slå djupa rötter, eller att 2:ne gånger slåut sina blad, och man fordrar att folkets institutioner, hvilka knappast hunnit erhålla sin första form redan skola bära mogna frukter. Nej! Det fordras för Gud sjelf tid till arbetets fullbordan. Han använder tiden som et grundämne för sina skapelser. Med huru mycket större skäl fordras det då icke tid för menniskornas ofullkomliga stiftelser. Men om Englands folk har eftertankan till dygd, så har franalba Slas Jaan Af Rn VAA hänfriralso Dåt fart