Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1849, sida 1

gr. blidt. — —TbrB cKorrespondens. paris d. 18:de April 1849. Med rätta kan du redgas öfver din försumlige korrespondent, som å länge uraktlåtit att skrifva; men ringa bref, ro goda bref:, säger ordspråket, och allt står ckså väl till i vårt älskliga Paris. Affärer och commers hafva tagit cn förvånande fart. Alla nenniskor hafva brådtom, för exportation. IIotllerna äro fulla med resande, och fabriker at alla slag i full gång. Ilär finnas tillochmed många af de sednare, som icke hafva någon rast eler ro hvarken natt eller dag. Den stora expositionen, som kommer att öppnas den 1:ste Juni, bidrager äfven, i icke ringa mån, till den nu rålande brådskan. Tillochmed din egen skribent, ehuru utgörande en så liten och obetydlig länk i den stora arbetskedjan, och som på sednare tider helt makligt bortslanerat så mången god dag, har åter fått påsätta blusen för att ihärdigt arbeta sina 12 timmar. IIvilket lyckligt förhällande är ej detta för ett folk, så arbetsamt som det franska? Jag önskade att du såge, med hvilken hängifvenhet hvar och en egnar sig åt sitt kall; hvilken liflighet, som råder midt under det strängaste arbete; med hvilken glädje hvar och en fullgör sin pligt och använder sin dag. — Man påstär, att Paris är danadt för slanörer. Sannt är väl ock, att på jorden icke finnes något angenåmare ställe för dagdrifvare. Ögonblickligt omvexlande föremål, ständigt nya tilldragelser fästa uppmärksamheten och föra ovilkorligt den betraktande vandringsmannen till nya ämnen sör sina tankar, nya reslexioner öfver det stora hela Men huru oändligt mycket interessantare är dock ej Paris, betraktadt i idoghetens. industriens, vetenskapernas och de sköna konsternas panorama? IIvilket vidsträckt fält öppnar sig icke der för eftertankan, och huru mycket finnes ej deruti att för fremlingar lära! Hvarje atelier är en lexa, hvarje vindskupa ett efterdöme. Med tålamod och ståndaktighet hafva alla de svårigheter, hvilka efter en revolution alltid drabba den. arbetande klassen, blifvit öfverståndue, och nu, med ens, komma vår och blommor, arbete och bröd. Fönsterna öppnas, grannarne på taket nicka vänligt åt hvarann, strö ut brödsmulor för att tillocka sig luftens bevingade sångare och plantera flitigt i sina små trädgårdar, hvilka bestå af grönmålade trädlådor med litet jord. Dagens timmar flyga fort, under arbete och sång, och aftonen sprider en ljuf förnöjsamhet öfver den ringa med myda förvärfvade dagspenningen. Longehamp har förevisat oss sommarens blisvande mode, såsom vanligt. Den var lifligt besökt, fast icke så glänsande och praktfull som fordom. Vapenprydda ekipager och vackra toiletter, saknades dock ingalunda. — Vi hafva ätit våra påsk-ägg såsom öfligt är i det gamla goda Sverige. Äfven förflyttad till söderns länder, bortlägger icke gerna nordbon gamla seder och bruk. Fädrens vanor äro honom heliga, liksom minnet af den kära hembygdens dalar, berg och sjöar. Nöjen fattas aldrig i Paris; de omvexla med hvarje dag. Till unga och gamlas belåtenhet hafva alla sommarförströelser börjats i Champs-elysbes. Franconi tillockar sig redan alla beundrare af skickliga ryttare, graciösa amazoner och de utmärktaste hästar. Mången vacker föte har varit gifven i den förtjusande vinterträdgården. Du vet, att detta är min älsklingspromenad. Der finner jag besannade min barndoms leende drömmar; der återser jag i verkligheten det luftslott, min ungdoms lifliga funtasi så ofta uppbyggt; der skådar jag jordens skönaste blommor och glömmer lifvets törnen. Någon vackrare anblick, än