Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1849, sida 1

BDBD——— —— — — att intränga i dess fulla glans. Endast om natten, i det strålande skenet af en mängd vaxljus, hade man tillfälle att beundra amöblementets alla poetiska rikedomar. Hvad som man likväl framför allt måste beundra, var en kamin af Carrarisk marmor efter teckningen på en antik vas af Jouffroy. Tvenne caryatider utbredde med ena handen sin hårklädnads rika böljor, och höllo i den andra en pasrelief, der bildhuggaren föreställt sånggudinnorna dansande. På kaminen stod en pendyl, arbetad i ebenholz och skölapadd och tvenne kandelabrer af ciceleradt silfver af någon gammal okänd artist, som utan tvifvel studerat den florentinske mästaren. Slutligen kunna vi anmärka tvenne gigantiska, japanska vaser med så lifliga och friska färger, att man, utan att för mycket öfverdrifva, skulle i hvarje stund varit färdig att i dem plantera tvenne oranger. Möbleringen var icke i någon bestämd tidpunkts smak. Beatrix, som hade medfödt sinne för konsten, hade lånat här och der från medeltiden, från nyare tider, men i synnerhet från Ludvig XV:s regering, sina möbler. Till salongen hörde en liten boudoir. Denna boudoir, en af de mest koketta och smånätta man kan tänka sig, var draperad med hvit sammet. En ljuskrona af Saxiskt postlin hängde midt öfver ett I bord på hvilket stodo här och der i strödda grupper