Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1849, sida 1

VUVUärlT, C1161 11144 111! ÖL(ttotiwswtst der den enda kraft, som, utan revolution, kan åstadkomma en sådan representations-förändring, som folket nu behöfver och fordrar. Hvad de svenske embetsmännen angår, så har man icke fordrat deras uteslutande ur representationen; men man har med förundran sett, att regeringen genom det nya förslaget till riksdagsordning velat gifva dem en nåstan afgörande inflytelse i densamma. Vi äro knappast i behof af någon bevisning härföre; ty öfverallt i landsorten, der man känner till saken och personerna, är redan den öfvertygelse allmän, att embetsmännen, genom sina hela röster, samt sin rätt att i flera fall. rösta i begge val-afdelningarne komma, att mäktigt inverka. Aftonbladeto har dessutom nyligen i några artiklar om representations-reformen förekommit oss i denna del med ganska påtagliga bevis; och vi vilja blott tillägga, att man väl knappast kan tänka sig besynnerligare valformer, in sådana, som t. ex. berättiga en underordnad tjensteman, att, för det han eger en liten jordlott i samma ort, der han har sin embets-inkomst, rösta både direkt och indirekt på två riksdagsmän, under det att alla andra (vare sig nu mer eller mindre förmögne) blott få i en valafdelning rösta på en representant, eller i de flesta fall blott på en valman (elektor). Vi äro alldeles icke emot, att embetsmän må utöfva samma valrätt, som öfrige valberättigade medborgare; men vi komma alltid att bestrida, det de skola få begagna en större. Vi kunna alldeles icke medgifva, att våra svenska embetsmän skulle i det afseendet bättre vara egnade dertill, än andre. Oaktadt förf:s alla försök att försvara denna sats, tro vi, att det vore en verklig olycka, om embetsmännens inflytande blefve för stort. Deras af förf. så kallade oberoende af regeringene, är tillintetgjordt genom det orimliga lönesystemet, hvilket genom inkomsternas otillräcklighet lemnar dem nästan allmänt i beroende af befordran och serskilda nådebetygelser. Möjligheten af att vid förslagens uppgörande till en del tjenster få rum för mindre qualificerade framför andra, och lättheten att få ändringar deri, synas snart sagdt hvarje dag; huru valens resultater förändras genom besvärs-resolutionerna, likaså. Dessutom är det indelta lönesättet med alla dess vexationer just det, som i ståndsrepresentationen utgjort, och efter det hvilande förslaget skulle komma att i den nya utgöra ett ohjelpligt hinder mot den så mycket behöfliga reformen i värt beskattningsväsende. Och kan väl författaren på allvar tro, att det ej till det mesta är för möjligheten att någonsin genomföra den förändringen, som mängden önskar och fordrar representations-reformen? Förf. uppgifver, att det är embetsmannaklassen, som agiterat och agiterar mot det nya förslaget. Detta bevisar, att han antingen ej är uppriktig eller ock ej känner verkliga förhällandet. Visserligen såg man ofrälse embetsmän i någorlunda stort antal deltaga i petitionen för reformen; men ingalunda har deras agitation visat sig vara uthållig. I allmänhet har man sett icke allenast militära och till en stor del civila och ecklesiastika embetsmän undanhålla sig från opinionsyttringarne, utan mån— ga hafva till och med sökt hindra desamma. Till och med städernas municipala embetsoch tjenstemän hafva flerestädes undandragit sig. Och hufvudstadens — hafva de uppträdt i reformföreningarne eller till synnerligt antal deltagit i petitionerna? Orsaken dertill vilje vi ej nu söka utleta. Kanske är den helt enkelt, att den stora reformen nödvändigt måste draga de äfven mycket behöfliga små reformerna efter sig. Vi kunna derföre omöjligen föreställa oss, att, såsom vår embets-hierarki nu är organiserad, man hade att vänta något godt för framtiden af embetsmännens öfvervigt i national-representationen, och på samma gång vi sålunda förklara, att de visserligen såsom medborgare böra hafva fullt ut samma rätt, som hvarje annan röstberättigad eller valbar svensk man, bestrida vi deras anspråk på hvarje annan och större rättighet. De, som ibland dem göra sig förtjente af. allmänt förtroende, hafva ett så sFAHtlj;Öt Jidetygektare tillfälle att göra sin inflv4