Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1849, sida 2

Article Image
des; dock måste det lemna både sitt stora och två andra ankaren i sticket samt draga sig tillbaka under en häftig beskjutning. Geiser hade då 5 runda timmar varit i elden, hade med bombkanonerna gjort omkring 150 skott samt 160 med sina adertonpundingar. Inalles hade det slungat cirka 10,000 skålpund jern ifrån sig.KI. 2 e. m. inträdde ett fullkomligt stillestånd. Begge de stridande partierna ledo brist på ammunition. Tyskarne hade dock den stora fördelen, att de kunde hemta mera sådan från Rendsburg, hvilket de icke eller underläto. Hekla tycktes nu vilja komma segelskeppen till hjelp; men försvann snart igen, af hvilken orsak är ej bekant. Att dess aflägsnande icke härrörde deraf, att det mistat rodret, sågs dock, emedan det styrde väl. KL. 6 e. m. ankom från linieskeppet en båt till Geiser, förmodligen för att från det begära undsättning. Kanonaden börjades nu ånyo. Linieskeppet satte till segel och det tycktes en stund som om det skulle lyckas detsamma att komma ut; men det blef hårdt ansatt af fiendens eld, kunde icke utföra sina manövrer och stötte på grund. Fregatten kunde icke röra sig från stället. Man frågade Paludan om man skulle ärr bud till Sönderborg efter hjelp; men han afslog det. KI. halt 10 e. m. lyftade Geiser ankar och var då mycket illa medfaret. Den slutliga och sorgliga utgången af denna drabbning känna vi alla. Sent på aftonen syntes en stor eldpelare uppstiga på det ställe, der Chriin VIII låg, och kort derefter hörde man knallen af en explosion, hvilken dock icke var mycket stark, af det skäl, att det fanns föga krut qvar om bord. Branden lärer hafva uppkommit af en glödande kula, som under tumultet förblifvit obemärkt. Hufvudorsaken till Gefions olycka var den, att fregatten fått ett så olämpligt läge. Det sorgliga och beklagansvärda resultatet var en följd af flere sammanstötande omständigheter, nemligen oförutsebara missöden, oförsigtighet och, såsom det tyckes, äfven öfvermod. Oriktigt synes det oss vara att gifva en bestämd befallning att angripa ett sådant ställe, antingen den 4:de om aftonen eller den 5:te om morgonen, och en sådan har kommendör Garde gifvit. Öfvermodigt tyckes det vara att intaga en sådan ställ ning, som den, hvilken fartygen intogo, hvarigenom de kommo liksom i ett centrum, hvilket med stor kraft och verkan kunde beskjutas från hela periferien, under det att örlogsfartygen deremot måste sprida sina kulor åt alla sidor. Oförsigtigt tyckes det vara att så tidigt föra ångfartygen in i elden, i stället för att hälla dem i reserv; öfvermodigt att så länge med träbatterier vilja fortsätta en kamp mot jordvallar, som föga eller ingen skada kunde taga. Härmed må det imellertid förhålla sig huru som helst; huru mycket man än kan hafva att anmärka dels mot sjelfva planen för detta anfall, dels emot utförandet af densamma: så mycket är dock säkert, att danskarne uthärdade kampen med ett mod och en kallblodighet, som kunna sättas vid sidan af de bragder, som de danske sjömännen utförde år 1801. Detta gäller både om manskapet, officerarne och skeppsbefälhafvarne. Ehuru man i dessa sistnämndes ögon kunde se stora tårar öfver den förlust, som de förutsågo skulle inträffa, så vacklade dock deras mod och lugn icke ett enda ögonblick. Under det att Christian VIII befann sig nära den förfärliga katastrof, som tillintetgjorde denne stolte seglare, gick Paludan mild och lugn omkring bland sitt olyckliga manskap, uppmuntrade och tröstade detsamma, lugn (såsom en af hans matroser uttryckte sig) som en vanlig borgare i sitt helgdagsrum. Utgången af denna affär våga vi hoppas skall gifva våra tappra sjömän mera än en nyttig, om ock dyrköpt, så dock nödvändig lärdom. Mod och duglighet sakna de visst icke; men det tyckes som om de väl behöfde en allvarsam erinran om, att modet bör paras med försigtighet, och att man aldrig bör förakta en fiende, innan man till fullo lärt känna och uppskatta hans krafter. —— —

18 april 1849, sida 2

Thumbnail