g33333333 —— inna ett stöd; och barnen sjelfva skulle vid lädoverket mindre lida af föräldrarnes klemande svaghet och medgifvanden, än om de uppfostrales hemma. Så skulle genom en ändamålsenligt stiftad skoljag och väl ordnade lärare-bildningsanstalter staten kunna uppfylla sin oeftergisliga både rått och pligt att, genom sina uppfostringsverk, rätta det felaktiga och understödja, stadga och förkofra det goda i familje-uppfostran. Men detta är något annat, än att, under förutsättning, att familje-uppfostran är god och att familjen, alldeles som sig bör, är ett dygdens och fromhetens gymnasium, lemna hela denna sida af läroverksreformen derhän och i första och främsta rummet såsom mål för ett lands uppfostringsverk ställa — undervisningen. Olyckligt det land i en framtid, der denna åsigt får göra sig gällande; olyckligt det samhälle, der öfvertygelsen om möjligheten af det kristliga lifvets inplantande i skolorna såsom det bästa uppfostringsmedel anses som illusion! I samma stund målet för skolornas verksamhet och sträfvan nedsättes, skall också hela samhällslifvet blifva nedsatt; den mur, som nyare tidens filosofi redan begynt att uppdraga mellan denna och andra sidan grafven skall allt mer stiga i höjd; och slutligen skola högst få af de i skolorna bildade få annat begrepp om kristendomens uppfostrande kraft och fordna tiders lågande begär att på andra sidan grafven finna det rätta målet för sin flyktiga lefnadstid, än ett blott arkeologiskt. Det kan vara vackert att i häfden läsa om denna kristendomens kraft att ombilda sinnesförfattning och seder, och något bildande kan till och med genom blotta läsningen tillflyta; men att, i våra dagar, tillämpa kristendomen såsom den enda, sanna och allmänt giltiga uppfostringsprincipen i skolorna kan ej annat, än anses som en vrillusion. O, mitt fädernesland! När skolan ställer sig på denna sida och för sig sjelf, och lemnar kristendomen endast som ett handtverk och en födkrok åt daglönade prester, utan att lägga honom som hörnstenen för alla sina institutioner på hvilken både undervisningssättet och skoltukten hvila, då begynner skolan att sakna fotfäste och sväfva i det väsenlösa och tomma. Och hvar hon då leder sina skolbildade är svårt att förutse; men icke blir det till det mål, för hvar: skull skolan egentligen blifvit inrättad,