dersleben väl är besatt af fiendtlig militär, men att det icke finnes någon synnerlig styrka på denna sidan om Apenrade. I förrgår företogs en rekognoscering af en dansk patrull till Thomashus — ett värdshus en half mil norr om Hadersleben — och man stötte der på fiendtlig militär, — förmodligen Tanns korhs, som ju utgör förtruppen — hvarpå våra drogo sig tillbaka. En af våra dragonhästar blef skjuten och 4 infanterister blefvo borta, af hvilka dock 2 hitkommo dagen efter; om de begge andra återkommit, har jag icke hört. ) I går arresterades 5 personer såsom misstänkte för spioneri. En af dem är från Horsens och tjente i fjol vid den frivilliga korpsen derifrån, men gick sednare öfver till fienden. En annan af bemälte personer är väl bekant sedan i fjol, då han sades hafva en och samma metier både för danskarne och tyskarne. Många flyktingar från Haderslebens stad och amt hafva hitkommit. De berätta, att de ej hade annat val, än att antingen föras till Rendsburg i förvar, eller flykta till Danmark. Äfven kapellanen i Tyrstrup, pastor Hansen, befinner sig här. För att få honom gripen, hade utsändts en kommendering, med bestämda order att arrestera honom hvar han anträffades, vore det än i sjelfva kyrkan; men då H. fick nys härom, begaf han sig hit. . — Kl. 4 e. m. Våra yttersta förposter stå i dag söder om Vonsyld. Fienden har i Stepping reqvirerat ärter, fläsk o. s. v., hvadan man förmodar, att han ämnar operera i vestlig och nordvestlig rigtning; i så fall gäller det förmodligen Jutland. — Kl. 3 Se. m. Man befarar ett anfall på staden i natt; dock har man ännu icke observerat fienden här i grannskapet, så att det kanhända endast är ett af dessa alarmerande rykten, hvaraf man ju alltid har nog vid förposter. Alla trossvagnarne köra imellertid bort, och nödiga anstalter träffas. Af Börsenhalle ses, att kapten Dockum, chef å korvetten Flora, den 7:de dennes genom danska vicekonsuln i Wolgast låtit derstädes tillkännagifva, att stadens hamn befann sig i blockadtillständ sedan den 5:te dennes. I Svinemunde hade man den 7:de dennes observerat kryssa långt ut till sjös en dansk fregatt och en korvett, hvilka förmodades vara Havfruenoch -Flora-. Påföljande morgon voro de dock ur sigte. DANSKA HERTIGDÖMENA. (Ur tyska källor.) Hadersleben den 9:de April. I går visade sig Danskarne åter vid Aller. Straxt marscherade 1:sta jägarkorpsen till Manstrup, 9:de infanteribataljonen på vägen till Christiansfeld och 10:de bataljonen posterade sig med ett slesvigbolsteinskt batteri i norra delen af staden; en liten skärmytsling egde rum vid Evestedt, hvarest Danskarne förlorade 2 döde, 1 sårad och 2 fångar. (Hvad förlust insurgenterne lidit, uppgifves icke). Just nu intågar härstädes öfverstelöjtnant v. Zastrow med generalstaben. General v. Bonin hitväntas äfven i dag. En korrespondent till Börsenhalleskrifver från Apenrade under den 9:de dennes, att öfverste-löjtnant Zastrow lät på det ifrigaste förfölja danskarne, men att han icke mera kunde få dem till att hålla stånd! SARDINIEN. Nationals korrespondent i Genua skrifver följande: Genua den 30:de Mars. Underrättelsen om vapenstilleståndet har här väckt en allmän harm, och Dorias gamla stad har protesterat mot denna skymf, som ett ovärdigt parti vill tillfoga fäderneslandet. Vid första underrättelsen om denna vanhederliga dagtingan, förenade sig folket, nationalgardet och stadens auktoriteter i en gemensam tanke, den att obefläckad bevara landets ära. Att folket, under inflytandet af denna under dylika. omständigheter så naturliga förbittring, bemäktigade sig en stafett, som kommenderande generalen härstädes, Azarta, tillsändt general Lamarmora, läste depescherna och möjligtvis gaf dem en annan tydning, än den rätta, är ursäktligt, emedan folket, som öfverallt och alltid blifvit bedraget, har rättighet att vara misstroget; det är ursäktligt, emedan den gåtolika tilldragelsen vid Novara och de vanärande stipulationer, som blefvo en följd af denna, ej lemna något tvifvel öfrigt på deras tänkesätt, hvilka, utan att rodna, kunnat ingå på dylika vilkor. Den 27:de om aftonen fordrade nationalgardet, som fruktade något nytt förräderi, att de båda skansarne Eperon och Begato skulle öfverlemnas åt det. Stadens syndicus, Antonio Profumo, meddelade general Azarta denna fordran, erhöll ett jakande svar och dessutom tillfredsställande förklaringar öfver afsigten med stafettens afsindande, hvilken skulle varit den att förstärka stadens garnison, i händelse af ett fiendtligt angrepp.