Tidningar, som ga med posterna, reqvirerås på H41 14 Inga exemplar afsändas under korsomslag. Läroverksfrågan. 4 Art. Om skoluppfostrans inflytande på familje-uppfostran. Vi komma nu till en annan punkt i framställningen, till frågan: äro ett lands uppfostringsverk till, för att inverka på familje-uppfostran eller skola de blott och bart afse undervisningen så, att, om familje-uppfostran är god, åligger det ej skolan, att, om möjligt, göra den ännu bättre; och, om den är dålig, så är det ej heller skolans skyldighet att förbättra den? Det är en allmänt känd sak, att skoluppfostran hittills mehnligt influtit på familjeuppfostran. De inlärda lexorna hafva uppblåst sinnet, det verkliga eller inbillade, i skolan meddelade och emottagna vetandet har hos många ökat fordringarna på lifvet; den enkla, bibliska barnatron och enfalden har uppgått i tvifvel och mångfaldigt skiftande lefnadsåsigter och trosmeningar; sedelifvet har bildats omkring andra grundsatser, än Evangelii på samma gång förödmjukande och förädlande trosläror; nästan en exoterisk och eroterisk religionslära och moral har blifvit följden. Familje-uppfostran har derigenom förlamats, och den sedebildande kraft, som kyrkan i densamma skolat ingjuta, har genom skolans indirekta verkan antingen motverkats eller i vissa förhållanden alldeles omintetgjorts. Man har slutligen kommit derhän, att det blifvit allmänna ordspråk, att tala om landtbygdens och allmogens oförderfvade seder, enkla gudsfruktan och fromma trov, medan man trott sig finna skäl att i allmänhet förneka dessa fördelar hos stadsboar och den i skolorna bildade delen af befolkningen. Under sådana omständigheter uppstår frågan: vdå skolorna på ett indirekt sätt medverkat till detta onda, hafva de ej en direkt pligt att afbjelpa det? eller med andra ord: vär det ej statens skyldighet, att så ordna sina uppfostringsverk, att de, genom den anda, som hos det uppväxande slägtet i dem ingjutes, ej blott icke hindra samilje-uppfostran, utan äfven, der denna är felaktig, fördelaktigt inflyta till dess förbättring? — — — AR — Är det ett faktum, att skoluppfostran skadat uppfostran: inom familjen; så måste det — hvilket inses af blotta teoretiska grunder, äfven kunna blifva ett faktum, att skoluppfostran ej blott befrämjar och stödjer, utan äfven lifvar och väcker en ny och bättre anda inom familjen. Tänkom oss nemligen barn, hvilka blifvit och blifva väl uppfostrade (icke disciplinerade, icke blott undervista) vid de offentliga uppfostringsverken. De återkomma till sina hem; de umgås der med föräldrar och syskon; de medföra skolans seder och åsigter; måste icke dessa, om de äro den evangeliska sanningens. egna, icke blott i vetat utan äfven i lifvet ingångna, åstadkomma någon förändring; måste de ej väcka slumrande, försumliga föräldrar till sans och tanka på sina pligter säsom fäder och husfäder? Å andra sidan komma också dessa ynglingar förr eller sednare till sjelfständig och fri verksamhet i samhället, de blifva sina egna; måste då ej de åsigter af lifvet, de lefnadsvanor, som de i skolan inhämtat, bära någon frukt i deras eget familjlif? Allt detta kan icke nekas redan a priori (i tanken). Rådfrågas åter erfarenheten, så finnas, åtminstone på landsbygden och i mindre skala, många exempel, som visa, att evangeliskt sinnade och verkande skollärare genom barnen i sina skolor förmått att inflyta på föräldrarne. Antagom blott det fall, hvilket icke är sällsynt, att i en familj de förnämsta af alla uppfostringsmedel, bönen och Guds ord, icke begagnas. Barnen lära sig i skolan icke blott böneformulärer, utan verkligen att bedja; icke blott att innanläsa och med förstån— det fatta Guds ord, utan äfven att tillegna sig dess läror såsom lefvande öfvertygelse och dess bud såsom föreskrifter, hvarefter lefnadsvanorna ombildas. Sådana barn inträda i sina, både på bön och Guds ord blottade föräldrahem. De bibehålla sina tänkesätt derföre, att de äro öfvertygelse ( ett högre veta), sina lefnadsvanoi derföre, att de äro införlifvade. Skulle då dess: tänkesätt, dessa lefnadsvanor icke inflyta på för