Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1849, sida 1

Ho RUIITCUI, Åå18 CAUUCEU4111118 teF AAAAA ANETTE ETTER INTAS nit innebär ej allt detta! Och hvad hr Dalman numera har blifvit ädelmodig och omtänksam, då han tillochmed gör sig den mödan att visa hofrätten, huru den skall döma! Men allmänheten, som straxt märkte, att det var ugglor i måsen, lät icke föra sig bakom ljuset af detta taskspeleri, hvari hr Dalman spelar en lika manhaftig rol, som då han förut lät angifva grefve Horn för brott emot duellplakatet. Se här i korthet orsaken till denna hastiga frontförändring hos hr Dalman: Enligt den mest trovärdiga version hade hr Dalman för några dagar sedan infunnit sig hos grefve Horn för att å tredje mans vägnar uppgöra en penningeaffär med grefven, då den sednare, så snart han fått se hr Dalman, genast gått in i ett annat rum och strax derpå återkommit, försedd med två karameller ) af ett ovanligt slag. Vid denna oförväntade syn hade hr Dalman genast velat aflägsna sig, men hr grefven hade då bedt honom vara vid godt mod, ty det vore ingen fara å färde, han ville nu ej tillfoga hr Dalman något ondt, men om hofrätten gillade advokatfiskalens slutpåståenden, så visste hr Dalman nu, hvad grefven då ämnade göra. Denna kraftyttring, af helt annat slag än hr Dalmans angifvelse, gjorde också behörig verkan, och i Aftonposten var hr Dalman straxt färdig att under ånger och ruelse tvätta den värde grefven ren och skänka hr grefven fullkomlig absolution. Om hr Dalmans beteende emot hr Lindman vill jag ingenting yttra, enär allmänheten säkerligen långt för detta stadgat sitt omdöme i denna del emot hr Dalman. Icke eller. lönar det mödan att vidröra den politiska ståndpunkt, hr Dalman nu intagit, helst som hans uppträdande under denna nya flagga är så notoriskt, på samma gång hans lofsjungande i det gamla Allehanda var så grofkornigt, att det snarare väckte åtlöje, än harm. Men sällsamt är det dock att se hr Dalman förändra sina åsigter icke blott om ställningar och förhållanden, utan äfven om personer. Hvem minnes icke hvilka grundade och rättvisa skäl det gamla Allehanda framställde emot riksarkivarien Nordströms utväljande till sekreterare i konstitutions-utskottet, der han ingick med en rösts pluralitet emot sin medsökande, hr Theorell, medarbetare i Allehanda och numera i Aftonposten! Och hvem påminner sig ej hr Dalmans dåvarande slående liknelse, att hr Nordström ej kände mera om våra ställningar, än om han hade sofvit i 30 år! Ja, kort efter riksdagens slut läste man i Aftonposten en artikel, i hvilken hr Nordström rättvisligen agades, icke blott för sin stora oskicklighet vid uppsättandet af bemälte utskotts memorialer, utan äfven för sin okunnighet om dagens vigtigaste frågor, enär hr Nordström, bland annat, låter utskottet i ett till riksstånden aflåtet betänkande afhandla frågan om skattejemkningen, i stället för skatteförenklingen. För hr Dalman, som egde så många politiska vänner inom utskottet, borde hr Nordströms praktiska oförmåga, som röjdes i allt hvad han företog sig — ty äfven en duglig voterings-proposition var han ej i stånd att prestera — hans storå sjelfförtroende och ovanliga, ofördragsamhet emot dem, som i politiken hyste andra åsigter, än han, icke vara obekant; men icke desto mindre finner man hr Dalman numera hafva förändrat tankar om hr Nordström, då hr Dalman låter Aftonposten berätta, hurusom assessor Järta, hvars praktiska skicklighet och grundliga kännedom om våra förhållanden Hr Dalman troligen ej vill bestrida, tagit afsked från kanslers-sekreterare-befattningen vid Upsala akademi, hvilken i stället blifvit uppdragen åt Hr Nordström att tills vidare förvalta (ty s äfven detta system börjar nu att florera) jemte den beställning af samma slag, han redan bekläder vid Lunds. akademi, och hvarvid Aftonposten, naivt nog, tillägger, att sedan dessa maktpåliggande sysslor blifvit förenade i Hr Nordströms skickliga händer, kunde man ändtligen hoppas att se de vid akademierna så behöfliga och efterlängtade reformer genomförda. Men Hr Dalman får ursäkta, om vi deremot säga, att ett sämre