Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1849, sida 1

st la t— tt. ad varit, eller med honom öfverenskommas kan. et band, som hemma skulle vara, ehuru det icke ltid är, hufvudbandet emellan , föräldrar och jarn — kärlekens på samma gång, invärtes uppfotrande och utvärtes disciplinerande band. Detta mytes icke genom några anteckningsböcker eller läroverksstaden boende siskaliserande målsmän. Det är om detta band, som vi nu vilje tala; y vi tale om uppfostran, icke om disciplin, Vi ale om det nya element af sedebildande kraft, hvilket vi önske infördt i skolan och i dess lag öppet och bestämdt uttaladt. Det är en sak, som är obeskrifligt ömtålig för allt hvad tjensteoch embetsmän heter, att höra; och den är om uppfostran. Om jag säger: idu skall undervisa, du skall hålla tukt och ordning bland dina underlydande, vare sig lärjungar, åhörare eller medborgare i allmänhet! det uppfattas med nöje och verkställes efter bästa förmåga, ty det kan både höras och utföras med vanliga menskliga krafter. Man kan för egen del vara både illasinnad och lastbar och ändå undervisa och disciplinera andra ganska väl, ty det sker allt genom tvång och utvärtes medel. Men om jag säger till embetsmännen eller herrar i allmänhet, vare sig föräldrar, husbönder, öfverhet eller lärare: l skolen äfven verka uppfostrande på edra barn, tjenare, underlydande; så rygga de tillbaka och säga: det går öfver mensklig förmåga; det vilje vi icke höra talas om; det är blott en villusion att inbilla sig, att kunna åstadkomma något sådante. Och så stannar det vid det gamla: man undervisar, man disciplinerar, man skrifver och håller långa tal om den saken; och, medan man skrifver och talar och efter bästa förmåga ordnar undervisningsoch korrektionsanstalter, ökas brotten, tilltager fattigdomen, försvarslösheten, antalet af svekfulla konkurser och minskas det allmänna förtroendet. Hvarföre? Jo, tron på alla högre i det menskliga lifvet ingripande krafter, utom vårt eget förnuft eller kraft, anses som en vrillusion. Man märker oupphörligen och öfver allt de mehnliga följderna af ett kallnande högre troslif, men man vågar ändock icke inrymma åt dess verksamhet någon plats i de offentliga samhällsinstitutionerna, icke en gång i den, som egentligen för detta ändamål är stiftad — skolan. Och ändå vågar man att tala om samband mellan familjen och skolan, utan att hafva gjort sig reda för, hvad familjen är, och hvad det är i familjen, som verkar uppfostrande (icke disciplinerande) på barnen. Den, som fattar familjen blott från dess sociala sida, har blott fattat dess ena, minst vigtiga sida, dess jordiska. Ifrån denna sida betraktad är disciplinen ett tillräckligt uppfostringsmedel. Man uppfostrar då barnen i hemmet ungefär på samma sätt, fastän genom andra medel, än man dresserar husdjur. De blifva derigenom spaka, sedesamma, anständiga i det yttre och förvärfva sig alla egenskaper, hvarigenom de kunna vinna ett godt och aktadt namn i verlden och blifva gagnande och nyttiga medborgare i samhället; alldeles på samma sätt, som ett väl dresseradt husdjur kan göra större nytta och medföra mera nöje åt ägaren, än ett odresseradt. Detta är den ena sidan af familjeuppfostran, hvilken ingalunda får förbises eller missaktas såsom någon ting ringa. Men det är också blott den ena sidan. Det gifves en annan, ännu högre, nemligen den, hvarigenom barnen såsom odödliga andar och medlemmar af en öfversinlig verld tillhöra en bögre tingens ordning, än den Som mätes efter ögonmått och ett ändligt förnufts inskränkta krafter För uppfostran af denna sida hos barnen räcke icke förutnämnda disciplinarmedel till. I dett: stycke måste helt andra medel användas. Dt framräckas af uppenbarelsen, och tillflyta genon kraften af evangelii återlösande och helgande ord Barnen måste förlossas från syndens i deras andliga natur djupt ingripande välde och åt dem förskaffas en högre frihet, än den borgerliga. Ehuru detta visserligen icke är menniskoverk, måst likväl menniskor vara verktyg för dess fullbordande. Ett från föräldrarne andande högre tros lif, ett i föräldrarnes lefnad, sedvänjor, familje