Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1849, sida 1

A———————— — (ännu ej igenlösta) Svenska ära? — Vi tiga som goda barn, eller rättare som en lättsinnig spelare, som, sedan han på ett äfventyrligt hazardspel vågat hela sin bank, efter att en gång hafva sluppit helskinnad från risken, stoppar penningarne åter i fickan och slumrar in just, när det ropas till honom om ny appell. Så har den Svenska nationen behandlat sina Danska bröder år 1849. Våra politiska sympathier lemnas att förkolna — ingen blåser numera på den slocknande gnistan, ej en gång pressen, denna väcktare öfver en nations heligaste interessen. Den gryende dag, som snart uppgår öfver Danmarks politiska himmel, bebådas denna gång icke af dess väcktarerop. Ilela Sveriges besolkning har slumrat in i en beklaglig lethargie, med undantag af ett par tjog unge, ridderlige krigare, som ej kunnat dagtinga med sin heder, och derföre tyste, men redlige, skyndat åter till Danskarnes leder, för att, i nödfall med lif och blod, det enda ungdomen kan rätt ge och rätt värdera, äterlösa sina förmodade förbindelser, och vi andra alla, som sitta hemma och värma oss vid spiselvråen, äro likväl äfven afkomlingar af de män, som tilltvingade Europa samvetsfriheten för två århundraden sedan. — Nu åse vi i lugn, huru Tysk Vandalism lagar sig i ordning att blad för blad sönderplocka den Nordiska kulturens spädaste och älskeligaste blomma, Danmarks politiska frihet!!! Hafva vi orätt i allt detta? Är domen för hård eller för tidigt gifven? Svara mig du allmänhet, som både läser och dömer, ehuru du af mig ej får vänta något svar.