Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1849, sida 1

TOROHTTOTS (1018 111(1611111187——171110111— — xelundervisningseller d. s. k. lankastermethoden, äfven klassläsning dermed bör förenas, dels så, att de första asdelningarne i skolan läsa i klasser, dels äfven så, att det må stå läraren i ett ämne fritt, att till en klass på sitt särskildta rum förena sina lärjungar och der föredraga ungefärligen på samma sätt, som i de gamla skolorna varit brukligt. Vår mening i detta fall är, att, som de preussiska gymnasierna redan visat, äfven med bibehållande af den gamla klassläsningsmethoden, ganska vigtiga förbättringar kunna vidtagas i undervisningssättet; men också, att, om den nya elementarskolans snitt skulle tagas som mönster för våra läroverk, äfven då undervisningen ändamålsenligt skulle kunna ordnas. Men alldeles icke kunna vi dela reservantens åsigt, att klassläsningssystemet bland gamla skolans former är det mest förkastliga. Ty vi respektera i all ting lifvets och verklighetens erfarenheter långt mera, än teoriernas uppställda satser. Ehuru vi för egen del ganska gerna skulle se hela klassläsningssystemet nedbrutet, alldenstund det hos oss icke burit välsignade frukter, våga vi ändock icke, under antagande af vissa förbättringar inom detsamma, förneka dess användbarhet, emedan erfarenheten i Tyskland, der dessa förbättringar redan vidtagits, visat, att ur de preussiska gymnasierna, der klassläsning användes, lika skickliga alumner utgått, som någonsin ur elementarskolan i Stockholm. Och dock likväl finnes vid de preussiska gymnasierna hvarken förflyttning eller vexelundervisningsmethod i det systematiskt utbildade skick, som vid velementarskolan hos oss. Att reservanten deruti har rätt (och de 8 artiklarnes förf. orätt), att fri flyttning är oförenlig med klasssystemet, äre vi öfvertygade om, NB. då den fria flyttningen tages i sin vidsträcktaste bemärkelse. Men uti inskränktare mening kan det visserligen icke nekas, att förflyttning är förenlig äfven med klasssystemet, alldenstund denna fria flyttning i sjelfva verket ägt rum äfven vid de gamla läroverken, då t. ex, genom mellanterminsläsning och flitig läsning på mellanstunder det varit en bättre lottad lärjunge möjligt, att på en termin genomgå en klass, hvars kurs varit beräknad för 2 terminer. Inom klassen kan ock vexelundervisningsmetoden följas, då lärarne t. ex. vid språkstudier låta lärjungarne kursoriskt lära en del, och statoriskt en annan del af det ifrågavarande språket. Den kursoriska läsningen kan ske i cirklar, och den statoriska med hela klassen gemensamt. I den förra kommer den ene lärjungen före den andra; vid den sednare följas de alla åt. Det bästa af allt vore i vår tanke, att större frihet gåfves åt särskilta lärare-kollegier att välja, hvilken method de helst önskade, då de kunde låta erfarenheten, som vinnes under undervisningens gång, mera än som kan ske under en för alla läroverk lika strängt föreskrifven undervisningsmetod, leda sin undervisning. Undervisningen är, som trädgårdskonsten, något lefvande, hvilket måste rättas efter olika jordmån, temperaturoch öfriga lokala och atmosferiska förhållanden. Den, som ger akt på naturen hos dem, som skola undervisas, och tager lärdomar af allt, som företer sig under undervisningens gång, skall alltid finna den bästa undervisningsmethoden, och den, som det ej gör, lyckas icke derföre bättre, att han har en strängt regelbunden undervisningslag att följa. Alltid finnas i hvarje lärarekollegium några, som rätt förstå saken, derföre att de äro naturligen kallade, icke med konst gjorde, skollärare. Och dessa skulle, under antagande af en större frihet, alltid kunna anses, som garantier, att undervisningsmethoden valdes lyckligt. Endast så mycket borde i lagen uttryckas, att fordringarne för inträde vid och för utgående ifrån läroverket samt den ungefärliga tiden för läroverkets genomgång i lagen bestämdes. Men allt öfrigt borde lärare-kollegierna, i samråd med vederbörande läroverks-direktioner efter omständigheterna på bästa sätt få ordna och rätta. Den, som underkänner nya elementarskolans, endast alltför ensidigt tillämpade. men i princi