Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1849, sida 1

hut ör, Mr Ad Korrespondens. Stockholm den 3:dje April. De i dag hitkomna mderrättelser från Danmark och Tyskland, men ndock mera de, som i enskilta bref erhållits från sondon, hafva här väckt den förmodan, att kriset i Slesvig säkert kommer att utbryta, och att dandeln och sjöfarten äfven i år komma att derif betydligt lida. Det måste under sådana förlällanden förefalla nästan obegripligt, att danska egeringen låtit narra sig till en förlängning af stilleståndet, som lemnat insurgenterne rådrum och tyska trupperne tillfälle att koncentrera sig i södra Slesvig, innan danska anfallen kunna ske. Allt detta hade kunnat förekommas, om man beslutsamt förklarat, att fredsunderhandlingarne i London villigt skulle hafva från danska sidan fortsatts, men att Slesvigs occupation, utan allt afseende på dessa, icke kunde å danska sidan eftergifvas. Danskarne hade derigenom bevarat Slesvig för krigets olyckor, och kunnat lättare kasta sig in i Holstein, hvilket med skäl, säsom härden för hela upproret mot Danmarks regering, borde få betala armåens underhåll. I allmänhet kan man ej undgå, att i danska sakernas behandling misstänka en falsk inverkan; hvarifrån den utgår, är ej godt att på afstånd bedömma; men den har såväl förra året som nu så pass visat sig, att det nästan synes vara påtagligt att den finnes. Här hos oss skådas ingen tillstymmelse till deltagande i de annalkande verldshändelserna. Ingen kurir-vexling, icke en gång en note-vexling, antyder, att hvarken andra makter bry sig om de begge förenade nordiska rikena, eller att våra interessen eller vårt anseende, under de hotande förvexlingarne, lifligt bevakas. Man kan nästan vara färdig tro, att den vigtiga åtgärden att låta regementernas timmermän kasta bort yxorna får anses såsom ett bevis, att, liksom vår regering icke vill i inrikes politiken sätta yxan till roten, hon i den utrikes vill hylla systemet att göra ingenting. Kanske är ock detta bäst. Hon synes hvarken vuxen rollen af reformator eller regenerator; och hvad hon egentligen är såsom allierad, det såg man nog i fjol. Emellertid kan man ej förneka henne en viss omtanka. Hon låter nemligen i sommar orödjar riksgränsen emellan Sverige och Norrige, på grund af en emellan Danmark och Sverige för nära 100 år sedan afslutad gränsetraktat: ett bevis uppå, huru innerlig hon anser föreningen mellan de begge rikena vara. Förmodligen består hela sakens vigt deri, att vår tullbetjening skall akta sig att gå öfver gränsen för Riket, under det den af gammal sed är så vand, att gå öfver gränsen för sin behörighet. AA AA Am FH mn AA — 3 — 0