ovisst kort. Danmark har i fjor lidit dervid, de har måst göra otroliga ypnsmapar det har mistat mången ädel droppa blod. Allt detta ä sannt. Men vitro, att ingen ärlig dansk finnes, inge med hjertat på rätta stället, ingen, för hvilker äran har något värde och det nationella sjelfbeståndet är något mera än en fras, som icke glad och modig heldre föredrager att börja kampen på nytt än att längre förblifva vid detta slags mellantillstånd, som hvarken är det ena eller andra. hvarken har fredens lycka eller krigets heder. Det gifves i sjelfva verket icke under solen något för ett folk mera demoraliserande och förnedrande, än denna diplomatik, hvars hela visdom består i att draga ut i längden, hvars innersta syfte dock till sist icke är något annat, än att i ett eller annat enskildt interesse göra nationerna till narrar och offerbockar! Danmark har i sanning haft nog häraf. Det har under tre fjerdedels år haft tillräcklig erfarenhet af detta politiska charlataneri, dessa hemlighetsfullt djupsinniga förhandlingar mellan parter och medlare, der den ena ständigt rättar sina fordringar eller eftergifter efter hur vinden blåser för dagen, och den andra evalverar sitt ädelmod i pund sterling! Danmark bör i grunden ha lärt känna, hur mycket ärlig vilja, hur mycket sannt allvar att vilja reda tvisten i godo, som innefattas i alla dessa mystiska chiffer, hvarmed den högre europeiska statskonstens osynliga ledande andar telegrafera sinsemellan i skyn. Det bör ha lärt känna och — förakta hela detta hocuspocus. Vid sådant förhållande har en nation, som är mån om sin ära och som strider för sin existens, icke längre något val. Kriget blir en välgerning. Det är den enda återstående utvägen att vinna aktning inför sig sjelf och inför andra. Det är det enda sättet att göra sitt, folkets, ord gällande emot kabinetternas. Det går till seger eller. död, det är ett allvarligt alternativ, det är en handling af djup, religiös betydelse. Men en högsinnad nation kan icke besinna sig derpå, när den har förräderiet och lömskheten att underhandla med. Alltså, inom få timmar skola vi se det. Antingen nu en fred, färdig och bestämd, sådan Danmarks heder och lycka fordrar den, eller svärdet ur skidan och hela den diplomatiska spindelväfven rifven itul Och då, framåt J gode danske män, med rättfärdighetens Gud, ehvad der än må komma!