Landsorten. CARLSTAD den 29:de Mars. Från Fastings marknad skrifves till Wermländska korrespondenten: I dag höll grefve A. E. von Rosen det af oss förut omnämnda föredraget om den tillämnade Örebro-Hult-jernbanan. Talaren, icke det eldiga hänrifvandets, utan det lugna öfvertygandets kämpe, redogjorde på ett flytande språk inför ett talrikt auditorium för jernvägsindustriens utveckling och framgång i Europa, de flere uppfinningar, som efterhand ledt till en, man kan tycka, största fullkomlighet för kommunikationernes såväl hastighet, som säkerhet. Han vidrörde den oberäkneliga nytta, som den af etatsrådet Öörsted uppfunna, och sedan allt mer fullkomnade och förenklade elektriska telegrafen gör till förekommande af olyckor, och anförde som exempel, att år 1844 i England såldes omkring 18 millioner biljetter och likväl blott 2 menniskolif spilldes bland så många passagerare; en proportion, som är oändligt tryggande, då man vet huru dagligdags vid vanliga körslor med dragare så många omkomma. Han vände sig sedan till vårt land och bevisade med klara skäl, hvilka jemförelsevis ringa kostnader sådana företag här komma att få, emot i de flesta, ja alla Europas länder, med undantag kanske af vissa trakter i Norra Tyskland, som mest öfverensstämmer med Sverige i klimatiska och andra naturförhållanden. Han påpekade de stora direkta och indirekta fördelar Wermland äfven har att hoppas af företagets fullbordande, och bad åhörarne behjerta, att de med en äfven ringa aktieteckning icke allenast gagnade sig sjelfva utan hela provinsen,samt erinrade om Wermländningarnes kända sträfvan att tillegna sig nya uppfinningar, sedan dei erfarenheten genomgått eldprofvet. Faran för railvägarnes obestånd genom källossningen, undanrödjes genom 2 å 3 fots grusfyllning. Till sist öfvergick grefve Rosen till bolagsreglorne, utvecklade orsaken, hvarföre de blifvi