Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1849, sida 1

S 1 HITVNX. du GUIHPDCUtS VYRTaUed. — — it spända till det högsta, liksom när man beger ig hem efter att hafva bevistat ett skakande kådespel. Denna öfverspänning har efterträdts f en slapphet i hela organismen, hvilken fordrat wila. Man har länge nog sofvit och låtit andra rbeta för sig. Uppvaknandets tid förestår. Den ya dagens sol har redan höjt sig öfver horizonen. Gårdagens bländverk äro försvunna, som Irömbilder. En frisk och kylig, ehuru något skarp ch rå morgonluft strömmar oss till mötes. Arbetets dag har inbrutit. Enhvar måste göra bruk if sina förmögenheter, de andliga så väl som de materiella. Denna fordran gäller en hvar, den rike så väl som den fattige. För att vara en nyttig medlem af samfundet och kunna blifva delaktig af dess fördelar, måste man förtjena, icke blott hvad man får, utan äfven hvad man har. Den romantiska skolan kommer väl måhända att sucka vid tanken på, att tidens nota characterica blir en rastlös prosa. Men ingen sann menniskovän skulle kunna vägra att gifva sitt bifall, om ett så beskafsadt sakernas skick framginge ur de krafter, som gäsa på tidens djup. Ofta hör man yttras en otålig längtan efter lugn och stillhet; men ingen kan väl billiga densamma, om den afser endast en overksam, dådlös dvala. Hvad beträffar tidens prosaiska anstrykning, så bör man ej förgäta, att en djup lefnadspoäsi ligger förborgad i medvetandet att troget och med glädje uppfylla sin pligter. Med arbetarefrågan står tanken om allmänvälståndet i nära sammanhang. Kommunismen är blott vrångbilden af denna tanke. ÄAllmänvälståndet deremot är ett något, till frambringandet hvaraf en hel föregående tid med jemna steg arbetat. En jemförelse med hvilken tidigare period som helst skall öfvertyga oss, att de stora, sammanhopade skatterna blifva allt mera sällsynta, då deremot antalet af välmående, eller åtminstone välbergade familjer tilltagit i samma mån som de vigtigaste lifsförnödenheterna blifvit mera tillgängliga för alla och enhvar, så att det, som fordom utgjorde en lyxartikel, numera är ett billigt fabrikat. En på förnuftsoch ändamålsenliga grunder fotad handelslagstiftning, så väl inom hvarje stat enskildt, som inom staterna sins emellan, måste än vidare, om den en gång kommer att göra sig gällande, befordra det allmänna välståndet, hvilket äfven har anspråk på, att statshushållningen fotas på mera rationella och billiga grunder. Den invändning, som i kulturens interesse hemtas derifrån, att ett rikedomens aftagande skulle hindra förverkligandet af mången storartad id och djerf tanke, kan tillbakavisas med den erinran, att en sann och lefvande samfundsanda medelst sammanskott och associationer, utan tvifvel förmår ersätta bristen på stora privatrikedomar, ehuru vi icke vilja neka, att äfven de hafva uträttat åtskilligt stort och nyttigt här i verlden. Säkert är, att det är vida bättre, att förmögenheten är spridd på många, än hopad på några få händer. Att genom slit, arbete, associationsanda, understöd åt företagsamheten och redligheten göra välståndet så allmänt I som möjligt, det är den uppgift, tiden har att lösa, och löst hoppas vi, att den äfven skall blifva, när de jäsande elementerna en gång hunnit sätta sig, och hvar och en lärt inse, att det enskilta välståndet, om det skall blifva varaktigt, ovilkorligen måste förknippas med det allmänna. — — — —-— e — xmmommam——om—— — LCLLU . AM