Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1849, sida 1

— — — — ee — 03 eo ? — I varit, eller med UOHOm IVCILUDTOU nde å hvad brochyrförfattaren anfört om fördearne för nationen att antaga det bvilande förlaget. Vi hoppas blott, att den icke skall låta lära sig af dylikt snack, som brochyren inneäller, eller fegt asstå från sitt lika billiga som ättmätiga kraf på en verklig och icke blott skenvar, reform af representationen, och vi skola, i sammanhang härmed, i en kommande artikel yttra våra tankar om de farhågor, som blifvit anydda emot att gifva emedborgare-rätt äfven åt den stora del af befolkningen, som i förslaget ojorts rättslös; men innan vi afsluta denna lilla uppsats, kunna vi icke förbigå ett yttrande, som vi sett i någon tidning derom, att brochyrens kringsändande till Aftonbladets prenumeranter skulle berott af Kongl. frikostighet. Vi kunna nemligen icke förstå detta yttrande annorlunda, än att det är regeringen, som sålunda föranstaltat brochyrens spridande, synnerligast som denna förmodan vinner mycken sannolikhet äfven deraf, att den bekante hoftrumpetaren i Aftonposten tutat sig nästan alldeles hes af förtjusning öfver detta lilla gråverk; och då nu likväl enhvar, som, lika med oss, vill göra sig. möda att titta något längre in i korten, otvifvelaktigt skall inse, att brochyrens ändamål icke är annat, än att under sken af sifferberäkningar, få komma i tillfälle att på måfå uppgöra slutsatser, för att, om möjligt, dermed förvilla nationens sunda förnuft, så måste man, om tidningsuppgiften eljest eger någon grund, med största skäl beundra regeringens Sätt att tolka grundlagens vackra bud: Konungen skall Rätt och Sanning främja. v I den brochyr till försvar för regeringens representationsförslag, som nyligen blifvit kringsänd till Aftonbladets prenumeranter, och hvars förra del vi uti en föregående artikel skärskådat, har, såsom vi redan deruti nämnt, författaren, för att med riktigt eftertryck imponera på de förskräckte, jemväl uppställt en tablå, i ändamål att visa, huruledes, i händelse, vid bestämmande af valrätten, man tillämpat, vare sig personlighetsprincipen, norrska konstitutionen, eller de grunder, sSom reformvännernes pluralitet antog, lagstiftningen helt och hållet skulle kommit att falla i händerna på arrendatorer, fiskare, jordoch stattorpare, tjenare och andre arbetare m. fl., hvilka, såsom vi äfven anmärkt, författaren icke tyckes anse för menniskor; och på grund af denna tablå, har författaren vidare kommit till den slutsats, att då regeringens förslag mycket riktigt utestänger allt dylikt folk från valförsamlingarne, och lagstiftningen sålunda, enligt författarens förmenande, lemnats i händerne på hvad han kallar de vhufvudsakligen skattdragande, samt verfarenheten och verklig bildning, detta förslag också borde med underdånig tacksamhet emottagas. Vi vilja nu kasta en blick äfven på denna rekommendation, men anse 088 likväl derförinnan böra tillbakavisa författarens uppgift, att de hufvudsakligen skattdragander skulle få något inflytande på representationen, om förslaget. antoges, för hvilket ändamål vi äfven anhålla, att än en gång få hänvisa till de vid brochyren fogade tabeller. At dessa inhemtas nemligen, att landets manliga befolkning, som uppnått myndig ålder, utgör 724,149 personer, deraf 651,394 på landet, och 72,755 i städerna, samt att bland desse 227,175 blifvit i förslaget tillerkände valrätt, hvaraf på landet, inom den borgerliga afdelningen 200, 268, och inom den aristokratiska 6,396, samt i städerna 21,411, deraf 14,452 näringsidkare och 6,959 embetsoch tjenstemän, ) hvarx) För att få ett riktigt begrepp om författarens sätt att räkna, torde vi ånyo få fästa läsarnes uppmärksamhet på den vid brochyren sogade tabellen litt. e. Nämnde tabell uppiager nemligen: först de nuvarande näringsidkarnes inom städerne rätta antal 14,452, med 7,144 röster, men då detta röstetal icke hunnit till för det resultat, författaren velat finna, har det icke betydt någonting för honom att 5med fullkomlig visshet, tillägga ur luften ytterligare 4,800 näringsidkare med 300 röster. Hvaremot, och då författaren något längre ned funnit, att embetsoch tjenstemän inom städerna, som utgöra 6,956 personer, skulle med sina röster tynga allt för hårdt på den motsatta sidan, han likaledes ur luften nedsatt deras röster till 5,500, ehuru 20:de 8. mom. c. uttryckligen säger, att alla embetsoch tjenstemän 2 LL : M: . JAAFH J8 AR