Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1849, sida 1

counTe ed va folket att antaga det hvilande förslaget? För vår I sternes, snarare uppreser ännu starkare dammar s i Hr N. J. Gumperts 00k14G42 CCt 1— ert vida slera af städernes representanter i anra kammaren skola insättas af aristokraterne, än e borgerlige någonsin kunna lyckas invälja lelamöter i första kammaren. Emellertid må vi nu också hafva missräknat ss något på valens utgång: som en ostridig saning qvarstår dock, att den aristokratiska kasten kall ega en afgjord öfvervigt i första kammaren, ch då nu af de 6,396 personer, hvaraf, ensamt vå landet, denna kast är sammansatt, 3,626, som sedan utgör en betydlig pluralitet, bestå af adeige, prester och embetsmån ), så följer ju också derutaf, att dessa komma att disponera första kammaren i sina och regeringens interessen, hvilka, som man vet, i alla tider stått i den vackraste harmoni, så snart fråga varit att utöfva förtryck emot folket. Då nu häraf vidare följer, såsom vi äfven förut antydt, att den föreslagna första kammaren icke skulle blifva annat, än en förening af de nnvarande båda första stånden, ökade med en hop embetsoch penninge-män, och man sedan ihågkommer, att den aristokratiska kasten äfven skulle få ett afgörande veto i alla lagstiftnings-frågor, så måste det också vara klart som dagen, att förslagets antagande i sjelfva verket icke skulle leda till annat, än en kulissförändring, der både aktörerne och rollerna blefvo alldeles desamma som förut, om icke möjligen, och hvilket visst icke saknar grundade farhågor, folkpartiet, som genom borgareoch bondestånden eger hälften i den nuvarande representationen, skulle, i följd af den höga rösträtt, embeten och penningar erhölle, inom städerne, komma att förlora jemväl en stor del af denna hälft, och sålunda blifva öfverslygladt af aristokraterne äfven inom andra kammaren. . Och månne det då kan vara skäl för Svenska del svara vi härtill ett kategoriskt nej; — ty då förslaget, som i sig sjelf icke tillfredsställer ens någon opinion, (derom är snart sagdt hela nationen ense), enligt hvad vi här ofvan visat, långt ifrån att lemna någon garanti för möjligheten af en ytterligare reorganisation af representationen, tvärtom, genom att förena embetsmännens och penningemännens interesse med adelns och preemot en demokratisk utveckling af samhället, än de, hvilka folket hitintills baft att bekämpa, utan att ens försäkra folket om bibehållande af det inflytande inom representationen, som det nu eger, så anse vi sjelfva fyrdelningen, så usel den än må vara, likväl bättre än förslaget, och vi dölja derföre ej heller vår öfvertygelse, att, om man nödvändigt vill, att statsmachinen äfven här skall köra kull, det då lika gerna må ske på fyra hjul sSom på två. Dessutom bör man icke heller glömma, att om förslaget en gång väl antages, så skall hvarje fråga om en ytterligare reform alltid tillbakavisas med samma svar, som Guizot inom franska kamrarne gaf på yrkandet af en valreI form, eller att man icke uppgör vallagar för decennier, utan för mansåldrar, då man deremot, till trots af brochyrförfattarens temligen läjliga hot: att om förslaget icke godkännes, reformfrågan skulle blifva kastad in i en aflägsen framtid, hvars osäkra skickelser intet dödligt öga förutser och ingen dödlig makt förmår bestämma,? kan vara fullt öfvertygad, att den närvarande oefterrättligheten icke längre kan bestå, och att sedan hela det öfriga bildade Europa numera afskuddat sig det aristokratiska och theokratiska oket, adeln och presterne äfven här måste, till hvad pris det nu än må ske, afstå från sin lika orättmätiga som förderfliga makt, och sålunda finna sig vid att såsom simpla medborgare inträda i lederna bland det folk, som de i århundraden förtryckt och beherrskat. vi hafva ingenting vidare att tillägga i afsex) Man bör icke lemna oanmärkt, att af de återstående 2,770 personerne, som tillhöra denna kast, åtminstone fullt 1000 kunna räknas till så kallade stånds personer, hvilka i följd af sjelfva naturen hos all BourbÅSjee till stor del torde vara lika goda aristokrater MOMA— FW——