Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1849, sida 1

att till 96. 396. omrtiet förvarförI kontor, dels a utdCl11111855t4——9A— med de lägre tjenstemännen samt några nu orepresenterade mindre jordbrukare och näringsidkare, eller den del af de egentligen arbetande folkklasserne, som man icke tilltrott sig kunna beröfva åtminstone skenet af medborgerliga rättigheter. Efter denna lilla blick på de båda kasternas sammansättning och beståndsdelar, och hvars resultater gifva oss full rätt att kalla den ena den aristokratiska och den andra den borgerliga, skola vi återvända till undersökningen om det inflytande på valen, hvardera dessa kaster blifvit tillerkända i förslaget. I detta afseende finna vi då till en början om den aristokratiska kasten: 1:o Att den beherrskar hela första kammaren, hvars ledamöter, i följd af den höga census i penningar eller rang, som erfordras för inträde i denna kammare ), efter den allmänna regeln måste väljas inom den aristokratiska kasten, som sålunda der kan påräkna möjligtvis alla ellee. 120 representanter, men åtminstone alltid en afgjord pluralitet ). Ä 2:o insätta i andra kammaren. 50 ledamöter. S uqmma 170. Hvaremot den borgerliga kasten, som icke med visshet kan påräkna att få invälja en enda ledamot i första kammaren, insötter i den andra, genom landsortsvalen. 70 och måjligtvis genom valen i städerna fFf) . os ce cc cor 30 eller tillhopa 100 ledamöter. Sådane äro de resultater, hvartill vi kommit. Om de äro väsentligen olika dem, som brochyrförfattaren funnit, eller kanske rättare varit anborttagit ett eller annat hundrade röster, då vi deremot endast sökt utreda, hvad hvardera af de befara så mycket mindre att få uppbära beskyllning för partiskhet i detta tall, som vi i vår ledamöter i nedre kammaren, som städerna utse, då det likväl är en afgjord sanning, att i flere städer, ja till och med i sjelfva hufvudstaden, den aristokratiska kasten eger makt att uteslutande bestämma öfver valen, och att således helt säx) Brochyr-författaren, som helt och hållet förtegat detta förhållande med census för valbarheten till första kammaren, har derigenom begått ett bedrägeri emot allmänheten, hvilket temligen fullständigt vittnar om både arbetets moraliska halt och dess rätta ändamål, hvilket, då man ser, huru deri likt och olikt talas om bondeståndets fördelar af att antaga förslaget, väl egentligen torde vara, hvad man på hvardagsspråket kallar, att yura bönder. ) Man skall härvid anmärka, att, enligt 31 i förslaget, en person, utan allt afseende å census, kan inväljas i första kammaren, om han får en röstpluralitet af 3; men hur skall väl då denna pluralitet erhållas? Då den aristokratiska kasten eger, inom hvarje län eller valdistrikt, utse 12 valmän för första kammaren, och antalet valmän, med undantag för Stockholm, aldrig får öfverstiga 30, är en sådan pluralitet rent af en omöjlighet, med mindre någon af adelskastens valmän ville understödja folkpartiet; men på så sangviniska förhoppningar kunna åtminstone icke vi bygga. Ett undanfag är visserligen äfven gjordt i 5:te momentet af nämnde 8 derom, att inom hvarje län en (säger en) person, som förut bevistat 3:ne riksdagar, kan utan afseende å census väljas till ledamot, i öfre kammaren, endast genom enkel röstpluralitet; men hvad sannolikhet eger man väl, att ens någon sådan person skall kunna plifva vald, då man vet, hvilket stort välde embetsmännen och penninge-aristokraterne utöfva på valnämnden tillsättande i städerne; och om för öfrigt äfven en sådan valdes för hvarje län, skulle aristokraterne, det o. aktadt, likväl alltid ega en afgjord öfvervigt inom denna kammare. ok) I afseende på valen inom städerne är det myc ket svårt att uppgöra några bestämdare kalkyler. Bro chyrförfattaren uppställer en sådan i tabellerna e. En ligt denna skulle rösterne i städerna utgöra tillsam mans. 18,000, deraf 10,000 anses tillhöra näringsidkar och 8000 embetsmän m. fl. Nagelfar man något me denna tabell, synes likväl förhållandet snarare blifs tvärtom, och i så fall skulle aristokraterna komma a an mt sunda till 200 Val och folket blott 70. befalld finna, är orsaken dertill ingen annan, än att han byggt på ysannolikheterv och vmöjlighesterv, samt efter behof i sina tabeller tillagt eller båda kasterna, den aristokratiska och den borgerliga, lagligen skulle komma att förmå; och vi kalkyl debiterat den borgerliga kasten alla de 30 2 — — ——