Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1849, sida 1

i Is i Hr N. J. Gumperts boklåda. U ren på satt LIUKII81 och som komma att ganska säkert påräkna det töd, att försvaret snart kan öfvergå till anfall, om ej folkets fiender på ett billigt sätt afsluta ott fördrag; och vi tro, att han gjorde bäst att icke allt för mycket lita på kotteri-tonen i hufvudstaden, eller på de mera officiösa, än officiella, utsagorna från en eller annan hög embetsman, eller stor patron. Helt annorlunda låter det i landet, der man redan börjat inse, att representations-reformens värde alldeles icke består uti sjelfva det mekaniska ordnandet af riksdagsmachineriet, genom ända till löjlighet införda afvägningar af interessen, klasser, valkategorier, fördelningar, o. s. v., utan att allt beror på den sannt menskliga fosterländska och välvilliga anda, som i organismen kan ingjutas, genom folkets fullständiga frihet att utse sina ombud efter sitt eget bästa omdöme och förstånd bland de personer, som förtjena dess förtroende: äfvensom representations-reformens nödvändighet alldeles icke är framkallad af endast ståndsformens lyten och brister, utan lika mycket, om ej mer, deraf, att folket klart inser, att ingen verklig förbättring i dess belägenhet, dess lagar, dess näringslif, dess skatter, dess offentliga iurättningar och öfriga allmänna angelägenheter är möjlig, så länge icke ett sannt ombudsmannaskap uttrycker dess vilja och önskningar, utan några få gynnade klasser lätt, genom sin tillvällade öfvervigt, undertrycka alla försök att återställa jemvigt i bördor, jemlikhet i rättigheter och gemensamhet i sträfvanden och uppoffringar för allmänt väl. Det är ock i följd af denna insigt, som folket alldeles icke kan finna sig belåtet med en reform, som alldeles icke lofvar den ringaste forändring i dessa sistnämnda afseenden, utan tvärtom hotar att snarare befästa de interessen, som egentligen grunda sig på massans af nationen förtryck och försakelser. Författaren i Aftonposten låtsar beklaga sig öfver, att någon kritik öfver förslaget i dess helhet, någon afvägning af dess fel emot dess förtjenster icke blifvit af dess motståndare försökt. Vi tro, att detta icke bevisar mycket för författarens ärlighet i striden. I snart sagdt hela landet instämde de, hvilka egnade sin uppmärksamhet deråt, i de anmärkningar, som inom reform-sällskaperna gjordes vid regeringsförslaget, och det enda försvar, som ännu afgifvits för förslaget emot dessa ganska slående anmärkningar, var så svagt, och uteslutande grundadt på sophismer och undflygter, att det öfvertygade ingen. Förf. påstår, besynnerligt nog, att man blott lösryckt en och annan detaljfråga och att vtillstymmelser framkommit till motiverade inkast. Men hvad i all verlden fordrar han då väl. Om han i representations-frågan anser folkets valrätt, representanternes valbarhet, representationens indelning och sätt att besluta för blotta detaljerhvad är väl då hufvudsak? Hvad behöfdes då väl mera, än att visa, att hvarken valrätt, valsätt, valbarhetsvilkor, kammarfördelning eller kamrarnes veto voro sådana, som tidsoch folkandan önskade och behöfde dem? Författaren gifver oss hopp, att en grundlig pröfning en gång skall företagas. Vi undre väl, huru den skall se ut, om ej just dessa hufvadmomenter utgöra hufvudsaken i densamma. Voro de sådana, som allmänna rösten gillar och yrkar, tror han väl, att man då brydde sig om att kriticera det öfriga? Vi skulle högeligen önska att se honom upptråda med en bevisning om företagets förträfflighet, eller den af honom så kallade ,afvägningen af dess fel mot dess förtjenster,, och om han sjel ville göra sig besvär med att upptaga i pröfninningen något annat, än dessa hufvud-ämnen. Författaren kastar sig, såsom oss Synes, alltfö hastigt in i ett rättfärdigande af Aftonpostens egen ställning till representations-reformen, ocl innan han besvarat frågan: hvar den står? Son vi imellertid ej kunna antaga, att han dermec menar, att representationsfrågan står eller falle i och med Aftonposten, så vilja vi följa honon vidare i sin utveckling af ämnet; hvadan vi et annan gåne skola fortsätta granskningen af han — — 2 os5 1