Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1849, sida 1

2 mm e il r, varit, eller med honom öfverenskommas EgH4 och hvarigenom den beklagliga utgången förorsakats. Så vidt man antager, att öfverpost-direktörsembetet önskar tillvägabringa de postinrättningar, det anser nyttiga, så bör väl öfverp. direktörsembetets utlåtande anses innefatta en tillstyrkan för den ifrågaställda nya postkommunikationen, ehuru med tillägg, att öfverp. direkt. embetet med afseende på det belopp, som enligt Rikets Ständers beslut skall af postmedlen till statsverket levereras, ansett postverkets inkomster icke förslå till betäckande af kostnaden för den nya inrättningen. Konvojkommissariatet deremot förklarar, att en dylik postförbindelse endast skulle kunna medföra en ringa fordel för handel och sjöfart, samt att äfven denna ringa fördel blott skulle komma några få handlande på rikets vestra kust till godo: Förklarandet, att en postkommunikation, som, enligt hvad förut i denna tidning blifvit ådagalagdt, skulle hitföra Engelsk, Amerikansk, Ostoch westindisk post flera dagar tidigare, än, våra nuvarande postanstalter, och hvilken, i händelse af en brytning med Preussen och Holstein, skulle vara nästan den enda möjliga postgång emellan Sverge och det öfriga Europa med undantag af Norge, Danmark och Ryssland, i konvojkommissariatets tanka skulle medföra endast ringa fördel för handel och sjöfart, det är ett lysande prof på konvojkommissariatets djupa åsigter eller insigter, hvilket förtjenar att framställas till allmånhetens bedömande. — Sednare delen af förklarandet, nemligen att äfven den der ringa fördelen endast skulle komma några få handlande på rikets vestra kust till godo, torde väl i betydlig mån böra tillskrifvas den vidtberyktade svenska afundsjukan. Ingen lärer kunna bestrida, det hufvudändamålet med postverket är, icke att gifva statsverket en inkomst, utan att bereda lätthet, snabbhet och säkerhet åt korrespondensen ej endast inom, utan ock utom riket. Följaktligen måste väl postmedlen, som erläggas af den korresponderande allmänheten, i främsta rummet böra begagnas för detta ändamål. Vi anse det oklokt, om Rikets Ständer så noga beräknat och till statsverket anslagit postverkets, dess förut varande behof öfverskjutande, inkomster, att icke tillräckliga medel lemnats till förbättrande och utvidgande af postinrättningen; men rättelse deruti kan, om sådan erfordras, med allt skäl förväntas vid nästa riksdag. Ett sådant tillfälle som nu, att i förening med Danmark och Norrige inrätta en postgång på England, torde deremot svårligen åter yppas, och borde derföre icke lemnats obegagnadt efter en så knapphändig undersökning om rJerkställbarheten. Är det noga undersökt och afgjordt, att en ångbåtskommunikation emellan Köpenhamn, Götheborg, Christiansand och Hull eller London på Sveriges, Norriges och Danmarks gemensamma bekostnad och med det utan tvifvel betydliga bidrag, som kunde förväntas för engelska postens öfverförande, icke kan bära sig utan så stor kostnad, att den kan anses öfverväga fördelarne af den derigenom blifvande snabbare postgången med England och de transatlantiska länderna m. fl.? — Vi tro det icke. Det förefaller minst sagdt besynnerligt, att regeringen så obetingadt hållit till godo med konvojkommissariatets anförande, att den icke ens ansett lämpligt att, innan hela negociationen omintetgjordes, infordra utlåtanden från handelskorpserne, ej blott dem på vestra kusten, hvars medlemmar enligt konvojkommissariatets mening skolat uteslutande draga fördelen af den ifrägaställda kommunikationen, utan äfven i alla öfrige stapelstäder, hvarifrån någon betydligare utrikes handel eller sjöfart bedrifves. Måhända skulle nyttan af snabb postgång med aflägsnare länder derigenom hafva blifvit på annat sätt framställd; och icke måtte penningebristen vara så stor, att inga utvägar sinnas till ett nyttigt företags verkställande, om blott viljan hos vederbörande är god. (Bore.) A Ai —W—