Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1849, sida 1

Ins ä n dt. Kristendomens nuvarande tillstånd. I allmänhet betraktadt, kan man, utan att träda sanningen för nära, påstå, att kristendomens tillstånd i vår verldsdel nu är bättre, än i de närmast förflutna tidehvarfven. Dess hufvudläror förklaras visserligen och tydas olika; men erkännas dock öfverallt. Man har upphört, att endast vilja hålla det för sannt, som utur förståndet strängt låter bevisa sig. Förstånd och vilja gälla icke mera för de enda yttringarna af själens verksamhet; sinnets och känslans anspråk, såsom de enda och egentliga verktygen för religionens (gudalärans) lif i menniskan, hafva tagit ut sin rätt; man är ense om, att religionen har sitt rätta och förnämliga säte, icke i tanke-och begär-förmågan, utan i den grundförmögenhet i menniskosjälen, genom hvilken vi fatta oss sjelfva och egentligen äre till, — känslan; och att dess rening, omskapning och utbildning till en ny och lefvande källa för tankar och begär, är kristendomens hufvudsakliga syftemål.