Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1849, sida 1

I kontor, dels a utdelningsstäenå 0CUU Och så är det ofta och nästan allestädes. Det almännas trefnad, skönhetssinnet, på hvars utbildande likväl så mycket godt beror, — ty sinnet för det harmoniskt sköna är ej så lätt tillgängligt för det moraliskt dåliga, — utbildningen af den välgörande lyx, som endast ligger i sköna former utan att de kosta mer än de fula utom liten vana och tid att först på papperet teckna för sig en bild af hvad man vill hafva utfördt, allt detta och mycket annat, hvaribland den inverkan det goda exemplet sprider omkring sig, står nu tillbaka derföre, att man ej allmännare vet uppskatta ritkonstens värde eller befrämjar dess spridande till alla folkklasser, ty, såsom det i början anmärktes, den är af interesse för alla klasser, alla ständ, ja för båda könen. Granskar man noga de nyss sagda exemplen och tillämpar dem snart sagdt på hvilka näringar som helst, skall man snart finna af huru stort inflytande på dem alla ritkonsten är. Är den ej tillämplig på annat sätt, så är den det på beställningen af verktygerna för min näring. Jag finner t. ex. att, hade jag ett så och så beskaffadt instrument, så skulle jag kunna göra den och den persedeln mycket fortare eller mycket nättare och följaktligen draga större nytta af min tillverkning, än jag nu gör. Men jag kan ej begära att en annan, än jag, som vet huru det i mitt yrke skall användas, skall kunna göra det instrumentet åt mig, så vida jag ej kan uppgifva en ritning på det. Kan jag ej det, så lärer jag ock gå miste om de fördelar instrumentet kunde bereda mig, och det bara derföre att jag ej kan rita. Men dessa äro ej de enda, knappt de vigtigaste fördelarna af ritkonsten, ty detär alltid tänkbart, att jag möjligen kan få någon annan, som verkställer de der behöfliga mönsterritningarna åt mig. En synnerligt stor, ja man är frestad att säga den största fördelen af konsten återstår ännu att betrakta, — den ligger deri, att jag derigenom såsom varutillverkare uppöfvar mitt eget skönhetssinne, genom det att jag studerar lagarna för det harmoniska i formen och öfvar mitt öga genom att i bilder frambringa det på papperet. Huru många af våra näringsidkare finnas icke, mot hvilkas tillverkningar man just egentligen icke har något att anmärka, men ändå fattas det dem något visst, man vet icke hvad, som gör att de ej äro så begärliga de eljest skulle vara; man kan då vara öfvertygad att, om man frågar en kännare af formskönhet, man skall få den upplysningen, att det är en viss brist på smak, som i det eller det afseendet förråder sig; det är ritkonsten, som är i stånd att afhjelpa en sådan der, så ofta förekommande brist på smak, hvilken så ofta gör att våra inhemska tillverkningar, ehuru ofta af ett vida större värde för sin varaktighet och bastanthet, få stå efter för utlänningarnes, hvilka gifva sina arbeten en artistisk fulländning till formen, som ej kan uppnås af andra än dem, hvilka tagit åtminstone någon kännedom om ritkonsten. (N. P.)