Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1849, sida 2

— post af den 19:de dennes har i dag på morgonen kommit oss tillhanda. Underrättelserna från Paris, London och Wien gå till den 14:de dennes samt från Berlin till den 15:de dennes. I preussiska första kammarens möte den 15:de dennes diskuterades 10:de paragrafen, som, rörande Preussens förhållanden till utlandet, har följande lydelse: I försäkringen om eders majestäts regerings vänskapligaförhållanden till utlandet helsa vi med glädje en borgen för upprätthållandet af den europeiska freden. I dessa förhållanden skall E. M. äfven veta att finna utvägar att, sedan vapenhvilan emellan danska kronan och Tysklands prov. centralmakt oförväntadt blifvit uppsagd, utjemna de till följe deraf hotande konflikter, utan fara för Tysklands ära och interesse. Några mera krigiska ändringsförslag blefvo framställda, hvarpå konseljpresidenten förklarade: T detta ögonblick mohiliseras 12, OO0 man preussiska trupper, på reqvisition af riksministeriet; detta skall ske så raskt som möjligt, förnämligast för att hindra främmande truppers inträngande i hertigdömena, enär dessa för närvarande blott beskyddas af slesvigholsteinska soldater. För Öfrigt vill regeringen bemöda sig att afsluta en ärofull fred, emedan den känner, hvilken förlust, synnerligast för estersjokandeln, som kunde uppstå genom ett förnyande af Fkriget.v Under fortsättningen af debatten, då man förevitade ministrarne, att de först nu, vid vapenstilleståndets tilländalöpande, hade begynnat underhandlingarne, tillbakavisade utrikesministern grefve Arnim denna förebråelse och tillfogade följande betydelsefulla ord: Det var sannolikt, att, genom Englands bemedling, intill fredens definitiva afslutande, ett provisorium komme att bringas till ständ. ö På en interpellation i engelska underhuset den 14:de dennes om slesvigbolsteinska angelägenheterne och fiendtligheternes förnyande svarade, lord Palmerston, att han lefde i den tro, att, med hänseende till de vigtiga interessen, som stodo på spel, och de allvarsamma och förderfliga följder, som kunde uppstå af fiendtligheternes förnyande, skulle den försonliga anda, af hvilken begge partierna lifvas, leda dem till en öfverenskommelse, som kunde läggas till grund för en varaktig fred. Detta svar hade utöfvat en gynnsam inverkan på Londons börs. I Hamburg gick i fredags eftermiddag det rykte, att man från Berlin bekommit den underrättelse, att vapenhvilan förlängts till d. 26:te Juni. Från åtskilliga tyska förbundsstater förmäles, att från rikskrigsministern ankommit order om truppers mobiliserande och afsändande till Slesvigholstein. Deutsche Reform påstår, att tillochmed om kejsarvalet föreginge med den afgjordaste majoritet, skulle kungen af Preussen aldrig allena af Frankfurterförsamlingens händer emottaga kejsarkronan. Han kommer att låta sitt beslut uteslutande bero af det sätt, hvarpå valet upptages af Tysklands furstar. I preussiska rhenprovinserna företagas flera trupprörelser, och det heter, att preussiska trupper skola besätta storhertigdömet Baden, af farhågor för republikanska rörelser derstädes. Österrikiska kejsaren, väntades till Wien. Från Ungern saknas fortfarande alla officiella notiser, hvarigenom ungerska segerberättelserna vinna i sannolikhet. Det lider intet tvifvel, att de kejserliges högqvarter blifvit tillbakaflyttadt till Ofen. Börsenhalles Wienerkorrespondent vill emellertid ur ett trovärdigt bref från Pesth hafva inhemtat, att de kejserlige, sedan Jellachich med sin korps åter slutit sig till dem, ånyo besatt Srolnok. — Bem hetes under alla omständigheter vilja bana sig väg till Gallizien, för att revolutionera denna provins. Hans afresa till magyariska hufvudarmåen synes således icke bekräfta. sig. Det påstås, med anspråk på tillförlitlighet, att ungerska riksförsamlingen i Debreczin erkänt kejsar Frans Josef för konung i Ungern samt att sjelfva Kossuth röstat derför. Detta beslut, som dock torde kräfva en bekräftelse, skulle blifvit fattadt, för att visa de europeiska monarkierna och förnämligast de angränsande stormakterne, att man icke vill republiken. Concordiar, ett turinerblad, berättar, att en ofloch defensiv allians blifvit ingången emellan ryska ezaren och den unge österrikiske kejsaren Frans Josef, som skulle förmäla sig med storfurstinnan Anna. Från Italien ha ingått högst vigtiga underrättelser. Carl Albert ville den 14:de i egen person begifva sig till Alessandria för att hafva till