Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1849, sida 2

den ofta omtalade ryska noten, i hvilken ezaren påyrkar Åäbpråthällandet af 1815 års traktater, verkligen existerar. För öfrigt heter det, att Ryssland handlar i öfverensstämmelse med Österrike, står på vänlig fot med Danmark och bringar förvirring i nationalförsamlingen i Frankfurt. Frankrike är i godt förstånd med Ryssland, visar god vilja emot Österrike i Italien och smickrar sig med att åter komma i besittning af vestra Rhenstranden. Slutligen gifves centralmakten det rådet att träda fram för nationen med en öppen framställning af fäderneslandets ställning. Efter ett sådant meddelande, skulle väl den konstituerande församlingen, menar Oberpostamtsz., finna sig föranlåten att bjuda handen till en representation af staterna genom ett förständigande emellan alla patrioter af alla färger, utan tidspillan fullända författningen och sedan med godt samvete afstå platsen åt ordinarie riksförsamlingen. Österrikes not, innehållande dess förslag rörande riksstyrelsen och hvilken öfverlemnades af Schmerling den 8:de dennes, har väl äfven i sin mån bidragit att öppna ögonen på representanterne och bestämma dem att taga sitt parti. Österrike föreslår, att riksregeringen skulle föras af ett direktorium utaf 7 regerande furstar eller deras representanter: 1) kejsaren af Österrike, 2) och 3) konungarne af Preussen och Bayern samt fyra från de öfrige, uti 4 grupper fördelade tyska staterne. I spetsen för detta direktorium skulle stå en riksståthållare, i hvilken egenskap kejsaren af Österrike och kungen af Preussen fungerade afvexlande hvartannat år. Riksståthållaren skulle besörja regeringsärendernes skötande, representera förbundsstaten i Tyskland och emot utlandet, utnämna riksgesandter, emottaga främmande sändebud och förkunna rikslagarne. Vidare skulle han utnämna riksembetsmännen, hvarvid han dock skulle vara bunden genom den furstes samtycke, som omvexlande med honom bekladde riksståthållarvärdigheten; vid meningsskillnad skulle direktorium afgöra saken. Alla riksståthållaren icke uteslutande förbehållne riksrättigheter skulle utöfvas af den ssamfälta riksregeringen, som fattade sina beslut med absolut röstpluralitet, hvarvid Österrike och Preussen finge hvardera 2 röster och de öfrige medlemmarne hvardera en. FRANKRIKE. Klubbarne och de hemliga föreningarne ha sändt en deputation till Rom. Derjemte har en del afskedade oficerare begifvit sig dit, för att taga tjenst vid Central-Italiens här. Flera franska blad vilja veta, att för ögonblicket åtminstone någon intervention icke blir utaf i Central-Italiens republiker. Nationalförsamlingens afdelningar valde den 9:de dennes en komite, som har att uppsätta en lista öfver de kandidater, hvilka skola föreslås nationalförsamlingen till medlemmar af statsrådet. Denna kommitt har med 14 röster valt Arago till ordförande. ITALIEN. radetzky kungör den 28:de Febr., att han nedsatt tvenne militär-kommissioner, en för Lombardiet och en för Venedig, hvilka hafva att fullborda konfiskeringen af emigranternes egendomar. Enhvar, som träder störande i vägen för dessa kommissioners anordningar, skall dömas af krigsrätt. Kommunerne förklaras ansvariga för komplotter emot konfiskeringens verkställande. I Brescia hafva barnen genom sina lekar kallat Österrikarne under vapen. En hop gossar delade sig i tvenne hopar, hvaraf den ene skulle föreställa Sardinare och den andre Österrikare, och hvilka lefvererade hvarandra en batalj med stenar. Guvernören Appel sände en afdelning trupper för att skingra barnen; desse satte sig till motvärn, och flere blefvo fängslade. Följande dagen samlade sig gossarne i än större antal, och hela österrikiska garnisonen sattes på benen emot denna lilla här; det föll tillochmed flere skott. Tredje dagen var hela Brescias befolkning på gatorna och man ropade, att österrikarne ville mörda barnen. Den 20:de Febr. kungjorde guvernören, en Tilly-Radetzkys värdige tjensteande, att derest en enda sten kastades på hans trupper, hade de order att genast skjuta; de gator, å hvilka oroligheter förefallit, skulle betala betydliga böter, och soldater fördelas i husen på invånarnes bekostnad. Fruktan i Toskana för en österrikisk interven