Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1849, sida 1

Article Image
AHOAOAWALe—— — AOAAAgAA ni med det i sig sjelf sköna, goda, sanna af Gud, kan fullt genomtränga. Jag tror äfven derföro på en allt fullkomligare utveckling af religionen, sedligheten och samhällsväsendet, såsom det kögsta vdsendets, eller rättare grundväsendets i universum högsta form. . Jag tror, att Gud icke blott är allt i allom, utan äfven någon i och för sig sjelf, Så tror jag på Gud som Fader, Son och Ande, i och genom hvilken jag alltid skall lefva, röras och hafva min varelse, urintelligensen, ursedligheten, den allt omfättande, allt styrande och besjälande urvisheten och kärleken. — Jag tror också, att ju mer menniskan känner sig djupt fattad af denna vishet och kärlek, desto innerligare är hon med Gud förenad, desto högre är hennes menniskooch medborgsmannavärde, destomer uppfyller hon sin jordiska bestämmelse att under samhällslifvet på jorden bereda sig för ett högre samhällslif, en högre moralisk verldsoch samhällsordning, ett allt fullkomligare Guds rike. Jag tror således, så visst som jag lefver, att då Guds och Jesu Kristi rike på jorden är menniskoslägtets och samhällslifvets sanna och högsta bestämmelse, och då detta i det stora hela omöjligen kan vinnas utan genom moralisk frihet, och denna åter blott genom politisk frihet, fria samhällsförfattningar allt mera måste göra sig gällande som en oafvislig förnuftsfordran hos alla dem, som kommit till verkligt medvetande af hvad menniskan och samhället äro och hvad lifvet gäller; hos alla kristna, för hvilka Kristus, för hvilka kärleken, det enda verkliga menniskooch medborgsmannavärdet, är vägen, sanningen och lifvet. Jag tror att, så visst man i ordets verkliga och fulla mening måste mer lyda Gud än menniskor, Apostelns ord: Varer all mensklig ordning undergifne för Herrans skully blifvit gudlöst missförstådde, då de kunnat tolkas som en pligt, äfven för ett helt folk, att fortfarande tåligt fördraga ett omisskänneligt förtryck, som genom de mångas förening kunnat afskuddas. Äfven här och kanske aldramest här gäller, att folkets röst är Guds röst. Samhället måste förnuftigtvis betraktas som produkten af ett kontrakt mellan dess medlemmar, ett kontrakt, som har till följd ett annat kontrakt mellan en lagstiftande och en verkställande makt, för upprättande af en styrelse eller regering. Bryter den ena kontrahenten å sin sida detta kontrakt, så är det med detsamma ogildt. Bryter styrelsemakten, så har folket ej blott en rättighet, men en pligt, grundad i sedlighetens och rättvisans, i samhällsväsendets högsta lag, i den innersta andan af Jesu Kristi lära, att återställa eller upprätta ett verkligt rättstillstånd, grundadt på fullt erkände menniskovärde och politisk frihet. Till ett sådant rättstillstånd hörer hufvudsakligen: allmän valrätt af folkets ombud, då folket sjelft ej mer kan sammanträda i massa; allas likhet inför lagen; samvets-, tryckoch nårings-frihet; ty den allmänna, naturliga friheten får aldrig, (så vilja ovilkorligt förnuft och religion) inskränkas mer, än som är alldeles nödvändigt för bevarande af allas lika frihet och rätt, allas rättmätiga själsoch kropps-, inre och yttre egendom. Dit hörer förkastandet af den okristliga och förnuftsvidriga läran om den s. k. ublinda lydnadenv, och om hvarje kast-privilegium, som alltid har sin innersta grund i högmod, ärelystnad, egennytta och egoism. — En sann kristen bör med tålamod och resignation fördraga allt det skenbart onda, som Gud uppenbarligen sänder till vår pröfning och förädling; men allt hvad som lika uppenbarligen pålägges oss af andra menniskors våld och öfvermakt, deras högmod och otyglade passioner, det bör och får icke fördragas, så snart en möjlighet är gifven att med framgång tillintetgöra det, och sådant just för Guds, för vårt sanna menniskovärdes skull, uppenbaradt i dess hela höghet derigenom, att vår Frälsare, Jesus Kristus för detsamma lidit och dött. Gud har gifvit menniskan kroppsoch själskrafter, förnuft, känsla, vilja och moraliskt medvetande, för att genom alla dessa förmögenheter tillvinna sig och sina RE FE EE Tr

20 mars 1849, sida 1

Thumbnail