Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1849, sida 1

AAg3iin,:a. e.!iihh qvarn, var redan nedbrunnen, en träbyggnad antänd, brädstaplar lågande, och man borttransporterade fartyg till södra stranden af rvieret, då på en gång äfven der eld utbröt, till följd deraf, att den orkanlika stormen kastat bränder öfver ända dit. Nu började klämtningen öfverallt, emedan elden var inom stadens område; men faran var der mindre, till följd af den antända, mindre betydliga byggnadens enstaka läge. Äfven för Djurgården torde faran icke blifva stor, om ej vinden vänder sig, ty lågan stadnar då ner vid vattnet. Emedlertid lärer handelshuset Bergman-Olsson, som vid udden har sitt stora brädlager, förlora betydligt. Så har den nämnde fyrtionde årsdagen här redan fått en olycklig märkvärdighet. Om olyckan blifver större, än jag nu tror, skall jag derom söka med några ord underrätta närmare postens afgång. 2. Stockholm den 16:de Mars. Eldsvädan vid Waldemarsudden slutade vid midnatten mellan tisdagen och onsdagen, sedan elden å södra landet vid Hermansdal redan på aftonen hade blifvit släckt. Man berömmer det nit och den raskhet, hvarmed släckningsarbetet under den ovanligt svåra stormen å begge ställena fördes och bedrefs. Handelshuset Bergman-Olssons förlust anses uppgå till 40,000 Rdr Rgs. Ingenting var brandförsäkradt, hvarken qvarn eller brädlager, m. m. Här omtalas allt flera, såsom utgående till danska striden; men det påstås, att mer eller mindre hinder uppställas af vederbörande. Bevis derpå kan jag ej anföra; men det berättas på så olika sätt, att likväl någon anledning dertill måste finnas. Såsom en nyhet i denna väg må nämnas, att tillståndet skall lemnas, endast att gå i Kongl. utländsk tjenst: en term, som, om den har verklig betydelse, skulla vara en högst egen inskränkning i friheten att välja bestämmelse. Det berättas tillochmed, att en viss gardesofficer begifver sig ut att söka sin lycka under Windischgrätzs fanor. Han har den lyckan att vara Baron9, hvilket, som man vet, är det, hvarmed den store Österrikiske undertvingaren anser att menniskan börjar. Våre icke baroner lära deremot inskränka sig att söka hjelpa bröderna på andra sidan sundet. Man vill här sätta tro till, att en särskild allians skulle vara icke endast i fråga, utan redan uppgjord, mellan England, Frankrike och Ryssland, hvari Danmark skulle vara upptaget och försäkradt om sitt gebits integritet; men ännu låter detta nog besynnerligt, om man ock kan motse, att alla dessa makter blifva interesserade uti att Danmark får sin rätt slutligen erkänd. Besynnerligt nog, synes vårt Kabinett icke mera hafva det ringaste att göra med grannens sak, sedan det likväl genom Malmö-fördragets ofullständighet haft en icke ringa andel i denna granstats halfåriga lidanden.