Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1849, sida 1

DTVIIL, ElIICLI IIICUGd II01II0III CIVeLILILDNOIII11149 Mee gas afstå från att komma till staden, alldenstund den trånga och mörka kanal, som förer förbi reservoiren ut i vallgrafven, är lika otjenlig, som färden förbi stora bommen, för att från den sidan uppkomma till nya torget, är svår och i storm omöjlig. Att kunna med båt lägga till vid samma torg anse vi således för oss högst olämpligt, om ens möjligt, och att föra våra varor till nämnde torg på hjuldon, är för oss endast ett nödtvång. — Återstår således att med båt föra varorne till lilla bommen och derifrån bära dem till nya torget. Huru besvärligt detta skulle blifva och huru lätt vi då skulle kunna blifva bestulne är icke svårt att inse, så framt icke hvarje säljare inskickade med båten, en person som vaktade båt och varor vid bommen, en annan som å nya torget hade tillsyn till de varor som blifvit ditburne, och ännu flere som transporterade de öfrige varorne från båten till torget, emedan ofta händer, att ett a två hästlass inpackas i samma båt. Vi våga derföre hos vällofl. drätselkommissionen ödmjukl. anhålla, att oss måtte beredas plats för att lägga till med båtarne vid lilla bommen, dit vi hela sommartiden med fördel kan antingen genom våra hustrur eller ock genom 123 14 års barn med båt öfversända våra varor till försäljning, då de deremot till det nya torget med båt alsintet kunna sig anbringa. — En torgplats vid lilla bommen har äfven den fördel att erbjuda, att flere här på landet, som icke hafva hästkreatur, kunna med båt bringa sina varor till en så nära belägen plats, som nästan alltid är åtkomlig, äfven när både färjor och is äro ofarbara, emedan det aldrig slår felt att med båt bringa sig öfver segelleden till sagde ställe. Man har väl äfven berättat om ett förslag att låta oss få lägga till i vallgrafyen vid slagtarhuset, men om vällofl. drätsel-kommissionen, som vi ödmjukligen våga hoppas, behagar fästa något afseende på vår framställning (ty om, å ena sidan, vi hvarken kunna eller vilja förneka det vi hafva fördel af att få afyttra våra varor, så våga vi dock tro, att, å andra sidan, stadsboarne åtminstone icke hafva någon skada af denna vår fördel) så föredraga vi platsen vid lilla bommen, såsom för oss i alla afseenden lättare åtkomlig och fritt belägen, så att den under sommarvarmen, så mycket möjligt är, skyddar våra varor från förskämning, hvilket vi tro lätteligen skulle hända iberörde lokal uti den instängda vallgrafven. Skulle likväl torgplats vid lilla bommen oss icke upplåtas, så nödgas vi, ehuru ogerna, nedlägga våra trädgårdsplanteringar, ty vi anse det ej. blifva lönande emot det myckna besvär, som medföljer vid transporten till nya torget. Tingstad den 21 Februari 1849. (Härefter följa 80 underskrifter.) 2. Undertecknade från Tufve och Lundby socknar på Hisingön förena sig i förutstående hemställan till drätsel-kommissionen i Götheborg, så mycket mer som detta och föregående årens vintrar lemnat de mest ovedersägliga bevis på svårigheten att från denna del af IIisingssidan få till Götheborgs stortorg frambringa landtmanna-produkter, hvilka för hamnarnes isbeläggning måst bäras från elfven till stortorget, hvaraf tydligen visar sig huru denna svårighet skall öka sig, om våra landtmanna-produkter skola från elfven bäras till det mera aflägsna, tillämnade nya torget, hvilken svårighet undanrödjes, om, såsom önskadt blifvit i ofvanskrifne anförande. torgplats för försäljning af våre landtmanna-Produkter upplåtes vid lilla bommen. ij (Härefter följa 185 underskrifter.)