Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1849, sida 1

CiS I III U. de QAUIIIDCLLS DUOKIAdå. LICII på Sätt DTUMrtLIUI nordstaden, få vi anmärka, att om ett sådant förhållande äfven finnes i andra fall än der, hvarest passande lokal på närmare håll icke står till att få, så kan en försummele att, der dylikt obehag kunnat undvikas, förlägga försiljningsplatsarne mindre långt bort, aldrig blifva ett föredöme till efterföljd. Väl vill man påstå, att handel och rörelse med tiden drager sig allt mer och mer åt sydvestra delen af staden, men låt äfven vara, att denna förmodan kommer att bekräfta sig, så blifva dock verkningarne deraf helt olika när ett sådant förhållande får utvecklas af sig sjelft, emedan det då alltid är lättare ett rätta sig derefter, hvaremot när en dylik förändring företages på en gång eller påskyndas, ingen omtanka eller beräkning förmår afvärja då oundvikligen uppkommande förluster. Vår anhållan är derföre den, att stortorget må fortfara vara salutorg såsom hittills, intill dess man, på samma gång med nya torget söder i staden, kan upplåta ett salutorg i nordstaden, båda till allmogens begagnande efter dess eget fria val; och såsom tjenligaste, om icke enda, platsen till sistberörde torg få vi föreslå den, emellan vägen ned till blifvande färjan och lilla bommen belägna, jordrymd, hvars iståndsättande till uppgifvet ändamål fordrar en obetydlig kostnad emot hvad man alltid är förvissad om att, till nyttiga företag, erbålla af Götheborgs stad. Visserligen skall uppresandet af den till prydnad för stortorget bestämda staty, föreställande Gustaf II:dre Adolf, härigenom möjligen någon kort tid blifva fördröjd, men derigenom kommer ju icke någon hvarken att lida orätt eller vidkännas någon förlust, hvaremot detta lilla uppskof med anbringandet af en blott prydnad skall, som sig bör, låta rättvisa vederfaras stadens samtlige innevånare; och vi kunna icke undgå att anmärka det egna uti att dessförinnan hasta med statyens uppresande, enär det monument, som afser att hedra stadens grundläggare, då skall orsaka en del af samma stads om icke undergång, åtminstone förfall! — Alldenstund vi för nordstaden begära, som nämndt är, icke mer, utan endast lika förmåner med södra staden, så synes oss vår begäran så billig, att den omöjligen kan gifva anledning till någon annan förundran än den, att vi behöft framställa . densamma. Skulle likväl, emot all förmodan, hinder möta för anläggande af det begärda torgeti nordstaden, eller drätsel-kommissionen infordra någon annan auktoritets utlåtande öfver vår begäran, få vi anhålla, att oss lemnas tillfälle, att, efter erhållen del deraf, inkomma med de anmärkningar, till hvilka vi då möjligen kunna finna oss befogade. Måtte emellertid de, hvilka komma att besluta i denna fråga, icke förgäta, att om nya torget användes till salutorg, innan ett dylikt å i nordstaden föreslagen plats är tillgängligt, skall sådant bestämdt bereda mångas obestånd och ännu fleres missbelåtenhet! Den, som vill vara rättvis, behöfver, för att fatta sitt beslut här, icke lång besinningstid. Götheborg i Februari 1849. (Härefter följa 316 underskrifter.) B. 1. Till vållofliga drätsel-kommissionen i Götheborg! Då, efter hvad man för oss uppgifvit, den försäljning af landtmanna-produkter, som vi hittills fått afyttra vid stortorget i Götheborg, lärer komma att blifva flyttad, som man sagt, till såkallade nya torget, våga vi härmed ödmjukligen inför vällofl. drätsel-kommissionen anföra de svåra olägenheter, en sådan förändring för oss skulle medföra. För att kunna införa våra produkter till staden på det sätt som bäst passar sig och för att hålla samma varor friska och oskadade, gagna vi, så länge icke isläggning förbjuder sådant, båtar, och att uppkomma med desse till nya torget synes oss medföra så mycket besvär och tidsspillan, att vi då troligen mången gång vid stormväder, eller vid isläggning eller islossning, nöd