Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1849, sida 3

blef ej fullt animerad; hon nöjde sig med att sätta sitt mest förledande koketteri i rörelse. med blifva kär i den här komediantskan; ty nog är hon vacker och mycket förledande. — Ack, först och främst har hon ett stort företräde framför .... oss andra stackars qvinnor: hon är aktris! Konversationen fortfor i denna ton inemot en half timma. Maurice var snarare sinnrik än öm, snarare artig än passionerad. Madame Fargiel Båda två voro förvånade öfver den egna rol Beatrix spelade. Men, hvad tilldrog sig då emellan aktrisen och den sjuke? Först vill jag i några få ord berätta grefve Parfondvals lefnad, sedan den förskräckliga dag, då han dödade Pierre Marbault, då han icke ens rille säga farväl å den stackars Amelie. Efter sin så hastigt företagna resa från Bourbonnais, hade grefve Parfondval uppehållit sig i Tyskland, der han sedan 1791 års emigration hade slägtingar. Efter några års vistelse der, då under tiden minnet af hans olycka förlorat sin första friskhet, återkom, han till Frankrike, och bortlade i början sin titel af grefve Parfondval, för att undvika allt, som kunde föranleda en bekantskap emellan honom och Amelies döttrar.