Kolera-karantänen. Såsom ett slags svar på ett för någon tid sedan i Handelstidningen gjordt påstående, att de Norska anktoriteterna underlåtit meddela Karantänskommissionen i Götheborg skyndsamma underrättelser om kolerans utbredande, innehåller Norska Morgenbladet: vat de norske auktoriteter aldrig have fulgt noget Hemmelighedsholdelsessystem med Hensyn till Choleras Udbrud eller Udbredelse her i Riget, og at tvertimod de fra vedkommende Leger inkommende Rapporter strax blifve offentligJorte gjennem flere af de herverende Blade. Att Norska tidningar innehållit berättelser om koleran hafva vi aldrig nekat. Deremot vidblifva vi fortfarande vårt påstående, att de norska auktoriteternas direkta underrättelser till de Svenska auktoriteterne om sjukdomens fortgång och beskaffenhet varit mer än lofligt sparsamma. Enligt Norska tidningarne hade koleran redan den 10:de December visat sig i Bergen, men derom blef icke Kgl. kar. kom. genom någon norsk auktoritet underrättad före den 1:ste Januari, då, på sätt marin-departementets skrifvelse af den 27:de i förstnämnde månad inneböll, Bergen ansågs kolerasmittad och all karantän, med hänsigt till denna sjukdom, upphäfdes för alla hamnar och städer vid Norska kusten från Lindesnes till Stat. — Kgl. kommiss. fann sig, i följd af denna sentidiga upplysning, föranlåten, att i skrifvelse den 2:dre Januari till chefen för svenska civil-departementet påkalla åtgärder för erhållande af skyndsamma underrättelser om sjukdomens framsteg; men oaktadt äfven denna mesyr, har något officielt besked om sjukdomens utbredande icke kommit Kgl. kom. tillhanda förr än d. 5:te Mars, då Kgl. kommissionen i bref från marin-departementet af den 1:ste i samma månad underrättas, att samtlige hamnar från Tanangerhamn vid Stavanger till Bergens stad, begge inclusive, blifvit ansedde såsom af kolera smittade. Då man sammanför detta förhållande med den rapport, Konungens befallningsh. i Wenersborg d. 3:dje Mars afgifvit till Kgl. kommissionen, att Kgl. norrska regeringen, på hemställan, meddelat, att någre anstalter icke äro i Norrige träffade, hvarken inom nämnde rike eller för passagen landvägen derifrån, till förekommande af kolerasjukdomens vidare spridande genom smitta, och dervid uppställer den fråga, om icke det låter sig göra att utlossa i en hamn och utklarera i en annan — hvad bör man då säga om de Norska auktoriteternas bebandling af frågan, såvidt den har afseende på brödrarikets skydd och säkerhet?