Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1849, sida 1

Litteratur. Tidskrift för folkskolelärare och folkskolebildningens vänner, 3:dje häftet. Örebro 1849. pris 16 skilling Banko. Då detta häfte innehåller bland annat berättelsen om en anstalt, som tillhör denna stad, Kjellbergska fruntimmers-seminariet, hafva vi ansett för en pligt, att derpå fästa våra läsares uppmärksamhet. Den kristliga syftning, som ligger till grund för anstaltens inrättning, och det värdiga sätt, hvarpå denna anstalt förestås, har tvifvelsutan varit anledningen, hvarföre denna skolinrättning framför andra blifvit framdragen i ljuset. Och i sanning en läroanstalt, som proklamerat sådana grundsatser, som t. ex. denna: Först och främst må en sann kristendom och lefvande gudsofruktan, hvarförutan det menskliga lifvet med nallt sitt vetande ej är annat, än flärd och fåfänga, inplantas, i öfvertygelsenEc., förtjena denna uppmärksamhet. Uti den införda berättelsen finnas längre utdrag ur Kjellbergska donationsbrefvet och reglementet för anstalten, samt en kort framställning af läroplanen jemte några upplysningar, dem utgifvaren seminarii-rektorn i Strengnäs, hr J. H. Ekendal, på enskild väg förskaffat sig. Utom denna afhandling förekommer i ofvannämnda häfte en annan om de egenskaper, hvarigenom en folkskolelärare kan åt folkundervisnin— gen bereda framgång och förtroender, hvilken af alla skollärare förtjenar att behjertas; ett tal af en folkskolelärare Holmberg, i Lunds stift, om folkskolelärare-kallets sorgfällighet och trägenhet, hållet vid en folkskolelärare-förenings sammanträdes, hvaraf inhemtas: 1:o att folkskolelärares föreningar redan finnas till i Sverige; 2:o att de dervid uppträdande talarena gjort sig redo för sitt ansvarsfulla kall och med nit och allvar sträfva att uppfylla det. Vidare vunderrättelsen om folkskolelärare-seminarium i Stockholm, åtföljd af en statistisk tabell; strödda tillägg vid rättskrifningslärany; bokkännedoms; -folkskolehandlingarv, strödda underrättelser. Utur dessa sistnämnda tillåta vi oss göra följande utdrag, som visar allmogens uppfattning af de nya läroämnens vigt, hvilka Kongl. Maj:ts stadga om folkundervisningen i riket af den 18:de Juni 1842 föreskrifvit En skollärare i Strengnäs stift satt en afton och undervisade genom samtal barnen i sin skola. Då inkom en af socknens kyrkovärdar och hörde på. Då undervisningen var slutad, aftonbönen hållen, och barnen lemnat skolan, uppstod mellan kyrkovärden och skolläraren följande samtal. K:värden: Kan skolmästaren söka inbilla mig, att jorden är rund? Skolläraren: Att jorden är rund, är ganska säkert, och derpå kunna anföras flere bevis. K:värden: Sätt då för mig några bevis, som äro rigtiga, så att jag tydligen kan begripa, att jorden är rund. Skoll.: Detta bevisas tydligt, om man är ute på resor, isynnerhet till sjös. Då ser man först masttopparne och sedan masten och slutligen hela skeppet. Ar ej detta bevis på, att jorden är rund? Ty om ej så vore, borde man vil först se de nedre delarne af skeppen, emedan dessa äro större till sitt omfång och således först borde falla i ögonen. K:värden: Det har jag aldrig sett; ty jag har aldrig varit på sjön. Skoll.: Detsamma gäller på landet, ifall det vore flackt, om kyrktorn och andra höga byggnader. K:värden: Nej det kommer deraf, att skogar och berg ligga emellan; derföre ser jag ej deras nedre delar. Skoll.: Medgifver ej k:värden nu, att jorden är rund? K:värden: Nej visst intet. Ty om hon vore så här dan (pekande på globen) så skulle vi ju bo här uppe?