Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1849, sida 3

ter, huru han råkat vilse i skogen och huru han var nödsakad att vänta, till dess hans jigare hade återfunnit hans folk och åkdon. Grefvinnan Fargiel hade fört Beatrix till en liten divan framför brasan, och satt sig på en stol mellan sin far och henne, midt emot Maurice. Hon hade öfvervunnit sin första sinnesrörelse. Det skulle troligen varit mycket öfverensstämmande med hennes önskan, att ännu en gång få råka Maurice dOrbessac, den gjerfve äfventyrsjägaren, om det blott skett under helt andra omständigheter och, utan tvifvel, i helt annat sällskap. Men saken kunde nu icke ändras. — Mine herrar! ssde notarien, påtagande sin embetsmin. Jag vill låta er höra testamentet. När hr Rongeard läst de första orden till testamentet, blef han afbruten af den sjuke, som gaf honom tecken att komma till sig. — Hr Rougeard, sade han till honom, med låg stämma; kan ni icke under sjelfva läsningen hoppa öfver namnet Parfondval, som det endast varit nödvändigt att hafva i öfverskriften till testamentet ? — Det låter sig icke göra, sade notarien , så framt icke .... — Så framt icke? Hvad? — Så framt denna grelfliga titel de Parsondval skall blifva med nog kraft fästad vid den familjs namn.