Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1849, sida 1

WWhh ——— och en genom sitt enkla, otvungna sätt att vara. Han har en öfverbefälhafvares lugna och säkra hållning; men icke den, som man vanligtvis föreställer sig utmärka en konung. Man ser i honom imperatorn, men icke Cesar. Med ett ord: han framstår såsom en arbetets man, hvilken har att tacka sig sjelf för hvad han är. Af naturen har han en smidig, muskulös, väl proportionerad gestalt, ett karakteristiskt hufvud och skarpt markerade ansigtsdrag. En ren, öppen panna, stora, svarta, befallande ögon, i hvilka lågar en lugn men outsläcklig eld, en vacker örnnäsa, en mun, som tillkännager fasthet i karakteren, en hvit hy, som icke har ringaste anstrykning af någon sjuklig blekhet, mörkbrunt hår och skägg — göra honom till en mycket interessant personlighet. Så väl i sitt yttre, som i sin karakter och sitt språk har han ett något, hvilket på en gång erinrar om krigaren ochborgaren, en lycklig sammansmältning af stränghet och godhet, af kraft och mildhet, af köld och vänlighet. Hans föredrag är alltid klangfullt och flytande; väl saknar man deri det, som Fransmännen kalla verve, men dock är det fullt af en förborgad värma, som oemotståndligt bemäktigar sig åhöraren; stundom tillochmed af en eld, som glömmer sig sjelf och hänför andra. Hans helsotillstånd är vida bättre, än hvad man i allmänhet om det vetat att berätta. Hans raska gång, spänstiga och lätta stigande till häst förråder på intet sätt en af krämpor och kroppsansträngningar utmattad kropp, såsom man behagat påstå hans vara. Väl är Cavaignac snarare mager, än fet; men den starka muskelbyggnaden vittnar om ett kraftigt och härdadt nervsystem. Genom sin börd, sin ställning och sina tänkesätt representerar han, så att säga, alla samfundsklasser och alla nyanser af dagens politiska meningar. Han är gift med en mamsell Dubouchet, dotter af direktören för ett gasbelysnings-sällskap och brorsdotter af en bokhandlare. Före detta äktenskap gjorde hans gamla vördnadsvärda mor les honneurs i hans salonger. Under sin diktatorstid, och måhända ännu, bebodde han ett präktigt palats, förut tillhörigt hertiginnan af Bourbon, och sedermera Ludvig Philips syster prinsessan Adelaide. Det är beläget vid rue des Varennes i Faubourg S:t Germain, blef uppfördt af Brogniart och står i en skön trädgård, genom hvilken går en lång alle, som bildar infarten och sträcker sig ända till rue de Babylone. En hedersvakt af några hundrade man infanteri och kavalleri bevakade, under den tid Cavaignac var diktator, detta palats och hade sin högvakt i den nära intill detsamma gränsande kasernen. Hans lefnadssätt var, äfven under den period han innehade den högsta ställningen i samhället, ytterst enkelt. Alla hans handlingar vittnade (och göra så ännu) Om den äkta republikanen. Öfverhopad af statsbestyr, hade han knappast någon enda stund öfrig till förströelse och hvila. Hela dagen igenom fann man honom vid arbetsbordet, eller på de punkter, der hans närvaro var af behofvet påkallad. Tog han sig någon gång en ledig stund, så skedde detta om aftnarne och han omgaf sig då i sina rum af en vald krets vänner och främlingar, utan allt prål och sådana formaliteter, som man träffar vid hofven. Cavaignac är en afsvuren fiende af allt slags intrig och äregirighet. En spartanskt sträng sedlighet värderar han både hos sig sjelf och andra. Något misstänksam visar han sig mot personer, som han ännu icke pröfvat, och är emot dem, oaktadt sin annars mycket lifliga och öppna karakter, sluten och förbehållsam. Hans bepröfvade vänner deremot kunna icke nog berömma hans öppenhet, hjertlighet och älskvärda sätt att vara. Förtrogna, sådana som man vanligtvis plägar kalla favoriter, har han allsinga. Hvad honom sjelf beträffar, kan han icke fördraga ens skenet af något yttre inflytande på sina handlingar. Hans mor, som han innerligen älskar, skulle visserligen kunna förmå utomordentligt mycket öfver honom; men hon har, så vidt man vet, aldrig mer än en gång sökt göra bruk af denna sin makt, 2A J MM