Fyra månader bland guldsökarne i Öfra Californien. (Ur med. d:r J. Tyruhitt-Brooks resedagbok.) (Forts. fr. N:o 56.) På mina frågor om Malcolms tillstånd, svarade don Ludvig, att denne fått temligen betydliga kontusioner, men att han icke trodde något ben vara krossadt, ehuru köttet på många ställen var skadadt. Natten var emellertid så mörk, att jag icke genast kunde ila till hans hjelp, utan måste vänta till morgonen, Sålänge don Ludvigs berättelse varade, tänkte jag icke ett ögonblick på det guld, vi förlorat; alla mina tankar vore uteslutande rigtade på min olycklige vän. Men då berättelsen var. slut, märkte jag, att blott högst få af sällskapet delade mina känslor. De ansatte don Ludvig med bittra, ofta oförskämda frågor, som endast angingo det förlorade guldet. Han svarade, att vi alla visste, det Malcolm haft största delen af guldet hos sig på sin sadel, och att banditerna följaktligen tagit det, då de bortförde hans häst. Det ha vi att tacka doktorn för, mumlade Bradley, och ehuru jag icke helt och hållet ville se saken ur samma synpunkt, som han, kunde jag dock icke dölja för mig sjelf, att mitt misstroende varit orsaken till de tagna försigtighetsmåtten, med afseende på fördelningen af guldet, och att jag verkligen måste tillskrifva mig min väns kanske härigenom inträffade död. Jag tänkte på hans olyckliga familj, som han, i hopp att med samlade rikedomar återvända, qvar